Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - I. Om Muḥammeds person och liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försoningsdag (jfr Lev. 16: 29 och 23: 27), men sedermera
förlades den till den 10 Muḥarram.
Även i Muḥammeds enskilda liv inträdde också flera
förändringar. Några månader efter ankomsten till Medina
ingick han äktenskap med Abū Bekrs tioåriga dotter ʿĀʾiša,
och med tiden tog han sig den ena hustrun efter den
andra, tillsammans fjorton, förutom flera frillor.
Det goda förhållandet till judarne räckte emellertid icke
länge. Då de upptäckte, att Muḥammeds framställning av de
gammaltestamentliga förhållandena innehöll åtskilliga misstag
(jfr sid. XXIV), kunde de naturligtvis icke underlåta att roa sig
på hans bekostnad, utan började besvära honom med
varjehanda närgångna frågor, dem han icke alltid kunde
tillfredsställande besvara. Att vederlägga judarnes påståenden med
verkliga skäl var omöjligt, och därför dekreterade
Muḥammed helt enkelt, att det var Gud, som meddelat både de
äldre profeterna och honom själv sina uppenbarelser (2: 81;
5: 48), och att varje försök till kritik således var fullkomligt
orimligt (2: 134). Till yttermera visso beskyllde han judarne
för att förvränga skrifterna och dölja sanningen (2: 39, 141,
154, 169; 3: 64), och då hans anhängare bland araberna icke
kunde läsa ett ord av judarnes heliga skrifter, litade de
blint på sin mästares auktoritet.
Även mot de kristna polemiserade Muḥammed, och framför
allt var treenighetsdogmen, som han emellertid alldeles
missuppfattade, så till vida som han identifierade de tre
personerna med Fadern, Kristus och jungfru Maria (5: 79 och 116),
alldeles oförenlig med hans krav på en ren monoteism, på
samma gång han i visst avseende stod den kristna läran om
treenigheten ganska nära; se 2: 103, anm. I allmänhet fann
han dock de kristna vida mindre osympatiska än judarne,
som stötte honom ifrån sig genom sin benägenhet för
intriger och ränker av alla slag (5: 85).
Under det andra året av sin vistelse i Medina började
Muḥammed inskränka det judiska inflytandet och
accepterade i stället vissa hednisk-arabiska drag. Så upphävde
han bestämmelsen, att Jerusalem skulle vara de rättrognas
ḳibla, och förordnade, att de under bönen skulle vända sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
