Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - I. Om Muḥammeds person och liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina färde. I den arabiska historien är detta företag bekant
under namnet »gravkriget».
Som de ännu kvarvarande judarne i Medina, vilka
tillhörde stammen Banū Ḳuraiẓa, beskylldes för att hava stått
i förbindelse med fienden, beslöt Muḥammed att kväsa dem.
I likhet med sina föregångare, Banū Ḳainuḳāʿ och Banū
an-Naḍīr, inneslöto de sig i sin egen stadsdel, och efter två
eller tre veckors belägring måste de giva sig. Då några
medlemmar av den arabiska stammen Aus sökte medla,
förklarade Muḥammed, att han hänsköt avgörandet till Saʿd bin
Muʿāḏ, en fanatisk muhammedan, som blivit svårt sårad i
gravkriget och avled kort därefter. Denne svarade, att
männen borde avrättas, kvinnor och barn säljas som slavar
och deras ägodelar fördelas bland de rättrogna. Domen
gick också omedelbart i verkställighet.
Under den närmast följande tiden företogos åtskilliga
expeditioner mot kringboende beduinstammar, och Muḥammeds
makt tillväxte alltjämt. Icke desto mindre var
föreningsbandet mellan de utvandrade mekkanarne och deras
trosbröder i Medina ganska skört, och under fälttåget mot
Banū al-Muṣṭaliḳ väster om Medina höll det på att bliva en
katastrof. Som Muḥammed misstänkte, att dessa hyste
fientliga avsikter, beslöt han att förekomma dem, och i hopp
om byte anslöto sig även åtskilliga av de s. k. munāfiḳūn
»de tvehågsna» (se 2: 7, anm.) till expeditionen. Vid bäcken
al-Muraisīʿ lyckades Muḥammed överrumpla fienden, och ett
rikt byte föll i de rättrognas händer. Efter striden
uppstod en tvist mellan en mekkansk emigrant och en man
från Medina; vardera fick bistånd av sina landsmän, och
ett inbördes krig var nära att utbryta. Endast med
svårighet lyckades Muḥammed lugna den upphetsade stämningen.
För övrigt har detta fälttåg, som förlägges dels till år 5,
före gravkriget, dels till år 6, alltså efter dess slut, blivit
särskilt ryktbart på grund av ʿĀʾišas flitigt kommenterade
äventyr (se 24: 11, anm.) under detsamma.
I slutet av år 6 (våren 628) tillkännagav Muḥammed sin
avsikt att företaga en färd till Mekka. Han fick visserligen
icke den anslutning bland beduinerna, som han väntat sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
