Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Krigsbytena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
34 Men vad fanns då i fråga om dem själva för anledning,
att Gud ej skulle straffa dem, då de utestängde andra
från det fridlysta templet utan att vara dess vårdare?
Dess vårdare äro inga andra än de gudfruktiga, men de
flesta av dem veta ingenting.
35 Och deras bön vid templet bestod blott i visslingar och
handklappningar; så smaken nu straffet, därför att I
voren otrogna!
36 De, som äro otrogna, giva förvisso bort sina ägodelar
för att utestänga andra från Guds väg; de skola giva
bort dem, men sedan skall det bliva en anledning till
suckan för dem, och till sist skola de varda besegrade.
37 Och de, som äro otrogna, skola församlas i helvetet,
38 Att Gud må skilja den dålige från den gode och lägga
de dåliga ovanpå varandra, stapla upp dem allesammans
och kasta dem i helvetet. Dessa äro de tillspillogivna.
39 Säg om dem, som äro otrogna: »Om de upphöra, skall
det, som redan skett, varda dem förlåtet, men om de
återfalla, så har bestämmelsen redan tillämpats på de
gamle.»
40 Striden mot dem, tills det ej finnes någon frestelse
längre, utan all gudsdyrkan ägnas Gud, och om de då
upphöra, så ser Gud förvisso vad de göra.
41 Men om de vända eder ryggen, så veten, att Gud är
eder skyddsherre. Vilken härlig skyddsherre! Ja, vilken
härlig hjälpare!
42 Och veten, att vad I än tagen som byte, så tillkommer
femtedelen därav Gud och aposteln, anförvanterna, de
faderlösa, de fattiga och vägfarande, om I tron på Gud
och vad vi nedsänt till vår tjänare på avgörandets dag,
den dag, då de båda skarorna möttes — ja, Gud är
allsmäktig —
43 Då I voren på den närmaste sluttningen och de på den
bortersta och karavanen stod nedanför eder. Och om
I haden ingått avtal, så skullen I hava blivit oense om
avtalet, men det var, för att Gud skulle fullborda en
sak, som var avgjord,
44 För att den, som förgicks, skulle förgås på grund av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
