- Project Runeberg -  Koranen /
219

(1917) [MARC] Translator: Karl Vilhelm Zetterstéen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Grottan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18: —17 219

10
11

12

13

14

15

16

17

en prydnad för henne för att pröva, vem som handlar
bäst bland dem,

Och vi skola sannerligen förvandla allt, som finnes på
henne, till en öde öken.

Tänker du väl, att männen i grottan och ar-Raḳīm voro
något underbart tecken,

När ynglingarne togo sin tillflykt till grottan och sade:
»Herre, giv oss barmhärtighet från dig och gör vårt
företag lyckosamt!»

Så tilltäppte vi deras öron i grottan för ett antal år.
Sedan uppväckte vi dem för att få veta, vilketdera
partiet bäst beräknade, huru lång tid de vistats där.
Vi skola sannfärderligen förtälja dig deras historia. De
voro förvisso ynglingar, som trodde på sin Herre och
som vi gåvo ytterligare vägledning.

Vi styrkte deras hjärtan, då de stodo upp och sade:
»Vår Herre är himlarnas och jordens Herre; aldrig skola
vi åkalla någon gud i stället för honom. Då skulle vi
ju yttra vad som är orimligt.

Detta vårt folk har skaffat sig gudar i stället för honom.
Varför anföra de ej något tydligt bevis för dem? Och
vem är orättfärdigare än den, som uppdiktar lögn om Gud?
Då I skilt eder från dem och det de Öyrka i stället för
Gud, så tagen eder tillflykt till grottan, så skall eder
Herre skänka eder något av sin barmhärtighet och giva
edert företag en lycklig utgång.»

Du kunde hava sett, huru solen, när den gick upp,
drog sig till höger om deras grotta och när den gick
ned, lämnade dem till vänster, medan de voro i grottans
rymligaste del. Detta var ett av Guds tecken. Den
Gud vägleder är stadd på den rätta vägen, men åt
den han låter fara vilse skall du aldrig finna någon
beskyddare, som visar honom vägen.

Och du skulle hava tänkt, att de voro vakna, ehuru de
sovo, ty vi läto dem vända sig på både högra och
vänstra sidan, medan deras hund sträckte ut frambenen
i ingången. Om du hade överraskat dem, så hade du
vänt om och flytt och uppfyllts av förskräckelse för dem.

”»8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 3 17:33:33 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/zetkoran/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free