Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Grottan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 18: 18—26
18 Och så uppväckte vi dem, för att de skulle spörja
varandra. En av dem sade: »Huru länge haven I stannat
här?» De svarade: »Vi hava väl stannat en dag eller
någon del av en dag.» Då sade de: »Eder Herre vet
bäst, huru länge I haven stannat; skicken nu någon av
eder med dessa edra penningar till staden! Han må se
efter, vem som har de lämpligaste livsmedlen därstädes,
och skaffa eder uppehälle ifrån honom. Men han bör
gå fintligt till väga och icke röja eder för någon.
19 Om de åå eder i sitt våld, skola de förvisso stena eder
eller tvinga eder att antaga sin egen lära, och då bliven
I aldrig någonsin lyckliga.»
20 Sålunda meddelade vi kunskap om dem, när människorna
tvistade sinsemellan om deras sak, för att de skulle
veta, att Guds löfte är sannfärdigt, och att det ej råder
något tvivel om stunden. De sade: »Byggen en byggnad
över dem! Deras Herre känner dem bäst.» Men de,
som voro de bestämmande i deras sak, sade: »Vi skola
sannerligen uppföra ett tempel över dem.»
21 De skola säga: »Tre, den fjärde var deras hund»; de
skola ock säga: »Fem, den sjätte var deras hund», i det
de söka gissa sig till det fördolda, och de skola ock
säga: »Sju, den åttonde var deras hund.» Säg: »Min Herre
känner bäst deras antal; endast ett fåtal känner dem.»
22 Tvista ej om dem, annat än när du har en giltig
anledning därtill, och bed ingen om besked angående dem!
23 Säg ej heller om någonting: »Detta skall jag förvisso
göra i morgon», annat än under förutsättning att »Gud
villls Åkalla din Herre, då du glömmer dig, och säg:
»Det kan hända, att min Herre leder mig till det, som
är riktigare än detta.»
24 Och de stannade i sin grotta tre hundra år och nio
därtill.
25 Säg: »Gud vet bäst, huru länge de stannade; honom
tillhör det fördolda i himlarna och på jorden. Huru
väl ser och hör han ej! Utom honom hava de ingen
beskyddare, och han giver ingen del av sitt rådslut.»
26 Läs upp vad som blivit dig uppenbarat av din Herres
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
