Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Tillbedjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32: 9—29 317
9 Och de säga: »Skola vi verkligen genomgå en ny
skapelse, sedan vi försvunnit i jorden?»
10 Ja, de förneka mötet med sin Herre.
11 Säg: »Dödsängeln, som blivit satt över eder, skall taga
eder hädan; sedan skolen I återföras till eder Herre.»
12 Om du kunde se, när syndarne böja sina huvud inför
sin Herre. »Herre, vi hava sett, och vi hava hört; låt
oss alltså återvända, så skola vi handla rättskaffens. Vi
äga förvisso visshet.»
13 Och om vi velat, så skulle vi hava givit varje själ
hennes vägledning; men detta tal av mig skall slå in:
»Jag skall sannerligen uppfylla helvetet med djinnerna
och människorna allesammans.»
14 Så smaken nu, därför att I glömt denna dagens
inträffande! Vi hava förvisso glömt eder; ja, smaken det
eviga straffet för vad I gjorden!
15 På våra tecken tro blott de, som falla ned i tillbedjan,
när de erinras om dem, och prisa sin Herres lov utan
att vara högmodiga,
16 I det deras kropp reser sig upp från bädden, då de
åkalla sin Herre med fruktan och längtan och dela med sig
av vad vi beskärt dem.
17 Men ingen själ vet, vilken lisa är förbehållen hennes
ögon till lön för vad de gjorde.
18 Är väl den, som är rättrogen, lik den, som är
ogudaktig? De äro icke lika.
19 Vad beträffar dem, som tro och göra goda gärningar,
vänta dem viloställets lustgårdar som en
välkomsthälsning för vad de gjorde.
20 Och vad beträffar dem, som äro ogudaktiga, varder
elden deras hemvist; så ofta de vilja ut därifrån, skola
de föras tillbaka dit, och man skall säga till dem: »Smaken
eldens pina, som I höllen för lögn!»
21 Och vi skola sannerligen låta dem smaka det minsta
straffet i stället för det största straffet, för den händelse
de månde åtra sig.
22 Och vem är väl orättfärdigare än den, som erinras om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
