Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BERTEL GRIPENBERGS
SAMLADE DIKTER
Bertel Gripenbergs hela hittillsvarande lyriska produktion föreligger
nu komplett i åtta vackert utstyrda band å Björck & Börjessons förlag.
Det är de kända samlingarna Dikter, Vida vägar, Gallergrinden,
Rosen-staden, Svarta sonetter, Drivsnö, Aftnär i Tavastland och Skuggspel.
Priset pr del är förhållandevis billigt: kr. 3: 50.
När man bläddrar igenom de bortåt 400 poesierna på de över 900
sidorna, stannar man vid ett annat, som man i sin första ungdom
funnit vackert, värmts av, kanske kunnat utantill. Men samtidigt kan man
inte frigöra sej från känslan av, att det var ganska länge sedan och
att den finske diktaren i stort — undantag fins ju — tillhör en dag eller
rättare en kväll som dött. Hur fjärran borta i den ramlande borgerliga
kulturen ligger inte dessa ”syndebarn”, denna Salome, denna Lindagull!
Hur oändligt tomma och ovärkliga blir inte för oss, värdskrigets
samtida, strofer som dessa ur ”Inför slutet”:
”Låt oss dä med feberheta händer
höja glasen till en sista skål!
Brinnen, brinnen, sista röda bränder
i vår glädjes snart förbrunna bål!”
*
Sådant har ingen tragik, imponerar inte. Det är inte känt. Det är
litteratur, artisteri, maskeradbal. Den tunna bohämpoesi, som seklets
första decennium odlade, som hade sina typiska svenska representanter i
Sven Lidmans lustförbrända Pasiphaé och Sigurd Agrells 100,000 och 1
sonetter, som flydde nuet och skrev sensualistisk vers om Baalshetärer
och .andra antika dekadensvarelser, denna i dålig mening individualistiska
bohämpoesi torde nu vara definitivt död med den kultur som fött den.
Träden lyser, heter det i en av Gripenbergs dikter, röda som en sminkad
kvinnans kinder. Det var då. Nu har det röda fått en annan ton. Afton
har blivit morgon. Inte så estetiskt tilltalande morgon kanske, men
morgon ändå.
Gripenberg var typisk för sin diktargeneration. I över 300 poem
har lian tvinnat sin eviga lidelses eviga utbrändhet. Hälften väl
sonetter: den konstlade genren kräver ett konstlat värsmått. Formellt har han
utan tvivel rutin och de sista diktsamlingarna i serien visar t. o. m. en
viss utveckling till en knappare, märgfullare stil, men till innehållet står
han stilla, från första boken till den sista: bohämbrunst och en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:53:10 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/zimm/1918-1919/0125.html
