(A summary in English follows below)
För mer information om Harry Martinson, ber vi att få hänvisa till Harry Martinson-Sällskapets hemsida.
Akademiledamoten och nobelpristagaren Harry Edmund Martinson föddes i Nyteboda, Jämshögs socken, Blekinge, den 6 maj 1904. Han föddes som nummer 5 och enda son i en barnaskara på 7. Föräldrarna var handlanden och sjömannen Martin Olofsson och hans hustru Bengta Svensdotter (oftast kallad Betty) -- båda med rötter i gränstrakterna Blekinge-Skåne.
På grund av makens död 1910 och svårigheter med att ta hand om den stora barnaskaran emigrerade Betty till USA, där hon stannade livet ut. Barnen togs om hand av socknen och placerades i olika fosterhem. Pojken Harry fick byta hem åtskilliga gånger.
De ofta mycket svåra åren som sockenbarn har Harry Martinson skildrat i romanerna Nässlorna blomma (1935) och Vägen ut (1936). Han försökte ofta att rymma från sina hem; fly från sin sockenbarnstillvaro ut mot det stora havet, som skulle föra honom till den saknade modern. Martinson skrev in sig vid Skeppsgossekåren i Karlskrona, men rymde snart därifrån. Han begav sig ut "på luffen" och försörjde sig som betplockare, torvarbetare och diversearbetare. Målet var att ta hyra på någon båt för att förverkliga barndomsdrömmen om att gå till sjöss.
År 1920, då han var 16 år, mönstrade han på skonaren Willy i Göteborg och därmed inleddes en period om 7 år av luffande till lands och till sjöss -- med upplevelser, som dokumenterats i "sjöböckerna" Resor utan mål (1932), Kap Farväl (1933) samt Den förlorade jaguaren (1941). Sjömannen -- däckspojken, kollämparen och eldaren Martinson återvände sommaren 1927 till Sverige. På ett syndikalistmöte anordnat av tidningen Arbetare-Kuriren i Göteborg mötte han för första gången Helga Johansson, ungsocialisten som skulle organisera de arbetslösa till uppror mot samhället -- i första hand de arbetslösa kvinnorna. Mötet med Helga Johansson fick en av avgörande betydelse för Harry Martinson. Påföljande år -- sedan Helga blivit änka -- flyttade han hem till henne på torpet Johannesdal i Ösmo socken nära Sorunda på Södertörn. -- 1929 ingick de äktenskap och Helga Johansson blev Moa Martinson. Äktenskapet varade till 1939.
Åren med Moa gav Harry Martinson många nya bekantskaper och trots sjukdom och dålig ekonomi kom de att stimulera varandras författarskap. Harry hade redan som skolpojke visat intresse för studierna i skolan. Han har själv omvittnat, vilken högtidsstund det var för honom, när Läseboken delades ut i skolsalen. Som arbetslös och fattig i väntan på att få hyra på någon båt hade han ofta skrivit tillfällighetsdikter, som han sålt för att få en slant till mat för dagen. Hos Moa på Johannesdal fick han nu ro att skriva. Många tidningsartiklar, essäer, diktsamlingar och romaner såg dagens ljus. -- Se bibliografi! --
Tillsammans med författarna Erik Asklund, Josef Kjellgren, Artur Lundkvist och Gustaf Sandgren utgav han antologin 5 unga, en skrift, som blev ett av de första bevisen på att en svensk litterär modernism sett dagens ljus i Sverige. Martinson lät sig emellertid inte styras av de unglitterära modernisterna. Han hade nu fått mod att frigöra sig från den mindervärdeskänsla, som han som fattig och närmast föräldralös yngling gått och burit på. Han vågade vara sig själv. Sjödiktning, naturdiktning och självupplevda erfarenheter sattes på pränt. Han fick användning för det språk, som han menade "ligger ofött inom oss".
Äktenskapet med Moa gick nu mot sin upplösning. Martinsons hälsa var inte heller den bästa. Sviter efter TBC i unga år gjorde sig märkbara. Efter en sjukhusvistelse återvände Martinson inte tillbaka till Moa och hemmet. Efter 11 års samlevnad blev skilsmässan ett faktum.
Andra världskriget stod för dörren och Martinson engagerade sig för Finlands sak. Han gav sig ut som frivillig i det finska vinterkriget 1940. Upplevelserna dokumenterades senare bl.a. i boken Verklighet till döds (1940).
Ett nytt äktenskap ingicks 1942 med Ingrid Lindcrantz. I detta äktenskap föddes två döttrar, Harriet och Eva. Familjen bosatte sig under några år i Tureberg, men flyttade senare till Vårdinge i Sörmland. -- Till Stockholm återvände Martinson 1970.
1949 valdes Harry Martinson in i Svenska Akademien på stol nr. 15 efter Elin Wägner (se även Projekt Runebergs Tema Svenska Akademien). Det nära sambandet mellan människa och natur -- mellan kultur och natur -- i Martinsons livsfilosofi kom honom att med oro och rädsla ana vilka följder människans utvecklingshybris skulle kunna få. Detta synsätt avspeglas i rymdeposet Aniara (1956), ett verk som några år senare framfördes i operaform (1959); musik av Karl Birger Blomdahl och libretto av Erik Lindegren. Nyuppsättning av operan i oktober 1996 i Göteborg. Flera av sångerna i Aniara har under åren också inspirerat kompositörer till nya tonsättningar. I maj månad 1997 genomfördes i kommunerna i Blekinge samt i Göteborg en föreställning i revyform -31 sånger från Aniara- med nyskriven musik av Carl-Axel Dominique och medverkan av bl a Tommy Körberg som solist och Marinens Musikkår i Karlskrona.
Martinson hedrades med en filosofie doktorstitel vid Göteborgs Universitet 1954. År 1974 fick han dela nobelpriset i litteratur med Eyvind Johnson. Martinson var då 70 år och vid denna tidpunkt en desillusionerad man. Sjukdom bröt ner honom och han avled på Karolinska sjukhuset i Stockholm den 11 februari 1978.
Om intet annat anges, är bokförlaget: Albert Bonniers förlag, Stockholm.
Harry Martinson har bidragit med psalm 202 i Svenska Psalmboken.
F.ö. hänvisas till Harry Martinson-Sällskapets årsböcker, som försäljes genom Jämshögs fokhögskola. För mer information hänvisas till Harry Martinson-Sällskapets hemsida.
Harry Edmund Martinson was born in 1904 in Jämshög in Blekinge, southern Sweden, and died in 1978 in Stockholm. When Harry was 6 years old, his father died, and he was placed in another family, paid by local authorities. He escaped and worked as a sailor from 1919 to 1926. From 1929 to 1940 he was married to author Moa Martinson.
As an author, Harry Martinson was awarded several prizes:
In 1949 he became a member of the Swedish Academy.
In 1974, Harry Martinson received the Nobel Prize for literature,
"for writings that catch the dewdrop and reflect the cosmos". The
prize was divided equally between Martinson and Eyvind Johnson. See also The Nobel Foundation and their
presentation of the laureates.
Find other Nordic Authors named Martinson,
others born in 1904
or deceased in 1978.
Look for more information in
Det Kgl. Bibliotek,
Google (search,
book search),
Hathi Trust,
Internet Archive,
Kansalliskirjasto (catalog,
digi,
metadata),
Kungl. biblioteket (Libris,
tidningar),
Nasjonalbiblioteket (aviser,
bøker,
Oria,
tidsskrifter),
Project Gutenberg,
Yahoo.