Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Inledning - Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANTS KUNSKAPSLÄRA 9
varon. Men, säger han, det är oss fullkomligt obekant, hur
det förhåller sig med de föremål själva, som vi uppfatta
med våra sensationer; vi känna blott det sätt, på vilket de
av oss uppfattas, ej dem själva. Så måste visserligen varje
människa uppfatta dem, men icke nödvändigt andra varelser.
“Das Ding an sich“ är ett gränsbegrepp, som anger den
punkt, över vilken den mänskliga kunskapsförmågan ej kan
tränga fram och tillika, att vår uppfattning ej behöver vara
den enda, ehuru, å den andra sidan det lika litet kan bevisas,
att tinget i sig icke är sådant vi föreställa oss det. Vi upp-
fatta blott “fenomenet“ eller tinget, sådant det ter sig för
oss, ej själva tinget, och vi få således nöja oss med en
kunskap, som sträcker sig blott till vår värld, utan att
vi kunna genomtränga det hemlighetsfulla mörkret där
bakom. Kontinuitetens problem — vari även ligger kausali-
tetens — som Hume ej kunnat lösa, har således knappt
heller lösts av Kant, ty även för honom äga dessa begrepp
blott subjektiv, ej tillika objektiv giltighet. För vår värld
gälla väl dessa begrepp, men om de tillika gälla för den
värld, som döljer sig bakom Das Ding an sich, eller för
annorledes konstruerade väsen — det veta vi ej. Men vi
behöva ej heller veta det, ty vår värld är blott fenomenets
värld. A andra sidan varnar Kant uttryckligen för den
idealistiska tolkning av denna sats om Das Ding an sich,
som sedermera gjordes: att fenomenets värld är overklig,
blott ett sken; tvärtom — säger han — är min uppfattning,
att all blott på det rena förnuftet och det rena förståndet
stödd kunskap om tingen är sken och att endast erfaren-
heten innehåller sanning.
Men jämte åskådningsförmåga och förstånd har kunskaps-
förmågan ock förnuft, vars begrepp Kant kallar idéer. Dessa
idéer äro tre, idéen om världsalltet, om själen och om Gud.
Till en början förefaller resultatet av hans kritik av dessa
idéer komma upplysningens ganska nära, och han visar upp,
att vi icke äga rätt att antaga en från kroppen skild själ,
således ej heller antaga en själens odödlighet. Vi göra väl
en skillnad mellan materiella och andliga fenomen, men vi
hava ej rätt att från vår uppfattning av fenomenen sluta
oss till två olika substanser. Båda fenomenen kunna ju
hava samma källa, och dualismen mellan själ och kropp
faller således kanske i verkligheten bort. Analysera vi vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
