Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Inledning - Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff
10 KANT OCH GÜDSIDÉEN
vår uppfattning av världen, stöta vi på idel motsägelser,
som vi med vår kunskapsförmåga icke kunna lösa. Världen
måste vara evig, men å den andra sidan kunna vi ej före-
ställa oss en tid utan början och slut. Vidare måste man
genom en upprepad delning av materien slutligen komma
till en atom, som icke vidare kan delas, men å den andra
sidan kunna vi aldrig nå till en punkt, där en dylik del-
ning ej kan tänkas fortsatt. För det tredje fordra vi å ena
sidan, att varje verkan skall hava en orsak, men å den
andra måste vi antaga en yttersta orsak — således idel
motsägelser. Men dessa motsägelser bero på problemets upp-
ställning; världen är varken evig eller till tiden begränsad,
materien varken absolut delbar eller absolut odelbar. Vi ha
här överfört vår uppfattning på “tinget i sig“. Vår tanke
förutsätter en ständig progression i tiden och en ständigt
fortsatt delbarhet hos materien, men detta behöver icke gälla
tinget i sig, varom vi intet veta. På ett något liknande
sätt löser Kant den tredje motsägelsen. Men det synes tvivel-
aktigt, om han här lyckats.
Betydelsefullast är hans kritik av Gudsidéen. Han börjar
med det s. k. ontologiska beviset: begreppet Gud är be-
greppet om ett fullkomligt väsen, men detta väsen skulle ej
vara fullkomligt, så vida det ej i sig inneslöte existens. Mot
detta anmärker Kant med rätta, att man ej från begreppet om
ett ting kan sluta till detta tings existens. Vad för övrigt
existens beträffar, är detta ej någon ny egenskap. Vare sig
jag har 100 thaler eller blott tänker mig 100 thaler, är
själva begreppet 100 thaler alldeles detsamma. Man kan
mycket väl tänka sig något, som ej existerar, och det be-
viset duger således alls icke. Starkare är knappt det s. k.
kosmologiska beviset, enligt vilket det varande måste hava
en yttersta orsak. Detta bevis stöter på den förut påpekade
motsägelsen: för vårt förstånd måste även detta väsen hava
en orsak o. s. v. i oändlighet; orsakskedjan kan aldrig av-
slutas. Det tredje beviset är det fysikoteologiska, som bygger
på ordningen och ändamålsenligheten i skapelsen. Med detta
bevis kan man, såsom Kant anmärker, på sin höjd komma
till en världsbyggmästare, som av ett givet material ordnar
världsalltet, ej till en skapare. Och samma ordning kan ju
naturen själv hava åstadkommit. Alla bevis för Guds existens,
för själens odödlighet och andra översinnliga förhållanden äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
