Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Lyrikens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LYRISKA IMPULSER 41
Der Vögel sanft Geflüster
Ruft liebevoll,
Dass mein geliebt Geschwister
Erwachen soll.
Tonen erinrar ju här om den, som möter oss i hans prosaiska
översättning av Höga Visan, ehuru det orientaliska sceneriet
förvandlats till tyskt: “Steh auf, meine Freundinn, meine
Schöne, und komm. Der Winter ist vorbey, der Regen vor-
über. Hin ist er. Blumen sprossen vom Boden, der Lenz
ist gekommen, und der Turteltaube Stimme hört ihr im
Lande. Der Feigenbaum knotet, die Rebe duftet. Steh auf,
meine Freundinn, meine Schöne, und komm.“
En annan rik källa till lyrisk inspiration, fick han i Ossian,
varpå Herder nu hänvisade honom. Även här gjorde han
en prosaöversättning, Die Gesänge von Selma, och för den av
Herder planerade folkvisesamling skrev han på vers Darthulas
Grabesgesang :
Mädchen von Kola, du schläfst!
Um dich schweigen die blauen Ströme Selmas!
Sie trauren um dich, den letzten Zweig
Von Thrutils Stamm!
Nimmer, o nimmer kommet mehr die Sonne
Weckend an deine Ruhestätte: “Wach auf!
Wach auf, Darthula!
Frühling ist draussen,
Die Lüfte säuseln!
Auf grünen Hügeln, holdseliges Mädchen,
Weben die Blumen! im Hain wallt spriessendes Laub.“
Men av den största betydelsen blev dock den hänvisning,
som Herder gav honom på den tyska folkvisan, och Goethe
begav sig själv ut på bondlandet i Elsass för att där uppteckna
dylika visor. Samlingen blev ej obetydlig, och redan tidigt
började han efterbilda de här funna motiven. En bland de
äldsta av dessa visor i folkton, den förtjusande Heidenröslein,
publicerades redan 1773 av Herder, och dess äkta folkvise-
klang framgår bäst därav, att man länge, då den först publi-
cerats i Stimmen der Völker, tvistat om, huruvida dikten
vore av Goethe eller en veritabel folkvisa. Men Goethes egna
anspråk få väl gälla. Redan i Götz infogade han några
dylika dikter, och även i andra äldre dramer; så möta vi redan
i Egmont ett bland världslitteraturens lyriska mästerverk:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
