Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Stella och sångspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERWIN UND ELMIRE 7 1
ballad i Goldsmiths Vicar of Wakefield, och han avsåg väl
här att skriva ett stycke i de franska rokokovaudevillernas
stil. Men av rokokons charme finnes här intet, och i stället
tror man sig förflyttad tillbaka till Honoré d’Urfé’s onatur-
liga herdevärld. Förtvivlad över hjältinnans hårdhet har
Erwin, såsom en ung Celadon, dragit sig tillbaka till ett
eremitage, Elmire har blivit förtvivlad över hans flykt,
genom en vän föras de tillsammans — då Erwin uppträder
såsom en ärevördig eremit med ett långt vitt skägg — och
så försonas de. Stycket gör därför närmast intryck av ett
— mindre lyckat —■ försök av Goethe att återgå till samma
stil, som han hyllat under sin Leipzigtid. Den prosa, på
vilken sångspelet äldst var avfattat, är tämligen klumpig
och passar föga ihop med det arkadiska innehållet, och in-
ledningen, ett resonemang om uppfostran, skorrar alldeles mot
innehållet i övrigt. Endast i de inlagda lyriska dikterna
återfinner man skalden Goethe, särskilt i den vackra Ein
Veilchen auf der Wiese stand, för vilken Goethe utan tvivel
haft en folkvisa till förebild — en folkvisa, som å sin sida
troligen stammade från en av 1600-talets herdedikter. Den
“späda violen“, som nedtrampas av flickans fot, är emeller-
tid den trogne herden, men — säger Brandes mycket riktigt
— “Mandfolk, der sammenligner sig selv med Blomster, er
en Smule uappetitlige“.
Erwin und Elmire ’ påbörjades i slutet av 1773, ehuru
stycket ej blev färdigt förrän 1775. Samma år skrev han
ett nytt sångspel, Claudine von Villa Bella, som däremot
är rent förträffligt, om man frånser den matta avslutningen.
Ty här har Goethe skapat en ypperlig Sturm und Drang-
figur, och det lilla dramat har över sig en romantisk färg-
ton, som Goethe eljes knappt kunnat träffa. Innehållet
uppgives vara lånat från en spansk novell, som Goethe skulle
hava läst i fransk översättning, och Claudine von Villa Bella
har också den spanska Comedians raska takt, dess färg och
dess sprittande liv ; vissa av figurerna verka såsom de roman-
tiska maskerna i en commedia dell’arte. Den egentlige hjälten,
Crugantino, erinrar starkt om en av Victor Hugos yppersta
skapelser, Don César de Bazan i Ruy Blas, en hurtig,
oförvägen sälle med ett oförbränneligt gott lynne och en
kvinnotjusare av vida förnämligare virke än den ledsamme
Fernando i Stella. Ättling till en av Spaniens ädlaste familjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
