Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INNEHÅLLET I EAÜST 85
något annat och farligare. Han har, icke orätt, karaktärise-
rats såsom realisten, som står mot idealisten Faust. Själv
säger Faust i den senare bearbetningen:
Ack, tvänne själar bo i detta bröst
Och vilja skilda banor vandra!
Den ena slår i sinnligt kärleksrus
Med krampens styrka armarna kring världen;
Den andra sträcker vågsamt färden
Till höga anors sfär ur jordens grus.
Måhända har denna tanke först senare framstått för Goethe,
men redan i Urfaust är det dessa tvänne andar, som kämpa
mot varandra. Den, som vill uppåt, är Faust; den, som
söker att draga honom ned, att fjättra honom med sinn-
lighetens njutningar, är Mefistofeles. Av jordanden har han
satts till Fausts följeslagare, ty utan kamp, strävan och mot-
stånd kan målet ej nås. På forskningens väg hade Faust
sökt tränga fram till människolivets mening, men då männi-
skolivets egen ande uppenbarade sig för honom, stod han
främmande och oförstående inför denne “Tatengeist“. För
den, som satt sig Fausts mål före, gäller det att leva livet,
och andra gången Faust och jordanden råkas, lär han sig
inse detta. Men livets konst består i att själv vara en “Ta-
tengeist“, som ständigt strävar och i denna strävan ej hålles
nere av jordelivets olika lockelser. Livet är en ständig kamp
mellan dessa makter, och det är därför jordanden ger honom
Mefistofeles till följeslagare. Huru Goethe äldst tänkt sig
detta andra möte mellan Faust och jordanden, veta vi icke.
Men i Fragmentet av 1790 förekommer en antydan härom,
enligt vilken det förefaller, som om Faust i förtvivlan velat
begå självmord, men att jordanden då uppenbarat sig för
honom, avhållit honom därifrån och givit honom Mefistofeles
till följeslagare. Sedan skulle kontraktet mellan båda hava
avslutats. Först i den sista bearbetningen ersattes denne
jordande av Herren själv. Självmordsplanen står kvar, men
nu avstår Faust därifrån, då han hör sin barndoms påsk-
sånger.
I sagan hade Faust för sinnliga njutningar avsvurit sin
kristna tro och avslutat ett kontrakt med djävulen. Någon
dylik trosavsägelse ingick säkerligen icke i planen till Ur-
faust, ty redan i den första monologen heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
