Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 INNEHÅLLET I EAUST
Jag känner ej skrupler, ej tvivlens pläga
Och rädes ej djävul och avgrundslåga.
Kristen var Goethes Faust icke. Men vad själva fördraget
innehållit, framgår ej av Urfaust, blott att Mefistofeles för-
bundit sig till att uppfylla Fausts alla önskningar. Om mot-
löftet ger Urfaust ingen antydan, men i den sista redak-
tionen heter det:
Här städer jag mig som den tjänsteanden,
Som pä din vink står färdig i ett nu;
Men mötas vi på andra stranden,
Då är min tjänsteande du.
Faust.
Det där »på andra stranden» bryr mig föga.
Slå denna värld i grus inför mitt öga!
Se’n må den andra varda till!
Om någonsin jag söker lättjans läger,
Nöjd och tillfreds, så drabbe döden mig!
Kan du med lögn och smicker väcka
En känsla här av självbehag
Och mig med jordisk njutning gäcka,
Det vare då min sista dag!
Det vadet bjuder jag!
Detta kontrakt är ju i full överensstämmelse med det,
som Faust måste tänkas hava ingått med der Tatengeists
utskickade, och tillhör, så vitt jag förstår, om än ej till
uttrycken, så till själva tanken den ursprungliga planen.
Såsom en följd av detta kontrakt och hans egen livstörst
skulle Faust sedan inledas i en följd av olika frestelser. Om
hans oändlighetsträngtan någonsin stillades, om han någon-
sin tillfredsställdes och bjöd ögonblicket att stanna kvar —
då hade han fallit. Men i detaljerna klar har denna plan
näppeligen varit, ty Goethe hade ständigt att brottas med en
oövervinnelig svårighet: motsägelsen mellan innehållet i den
gamla medeltida saga, han dramatiserade, och de nya idéer,
han ville lägga in i denna. Särskilt röjer sig denna mot-
sägelse i Mefistofeles’ gestalt, men även på många andra
punkter. Avslutningen var dock ganska säkert klar för
Goethe redan från början. Hans Faust skulle icke i likhet
med folksagans bliva ett djävlarnas rov, utan räddningen
låg just i hans ständiga strävan — samma tanke, som låg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
