Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 8 GRETCHEN
stark personlig känsla, minnet av trohetsbrottet mot Friede-
rike Brion. Själva händelseförloppet i dramat har visserligen
ingen likhet med idyllen i Sesenheim, men det är Goethes
känsloliv från denna tid, som speglar sig i dikten, och
Gretchens gestalt har i mycket fått sin färg från Goethes
uppfattning av Friederike. Minna von Barnhelm och Gretchen
äro de första tyska kvinnogestalterna sedan medeltiden, sedan
Kudrun och Prynhilt, men i poetisk charme stå de alla till-
baka för Goethes diktskapelse. I denna har han på ett un-
derbart sätt förenat realism och idealism. Gretchen är en
fattig flicka ur den lägre medelklassen, bosatt i en liten
tysk småstad, uppvuxen i små förhållanden. Hela hennes
värld är hemmet, hon går upp i dess vardagssysslor, får
laga maten, sy kläder, stoppa o. s. v., hon har fått sköta
sin lilla syster, medan denna levde, någon bildning har hon
aldrig fått, men trots detta har hon den högsta kvinnliga
idealitet. Hon är naiv och okunnig, men innerst hos henne
finnes en dröm om “det okända landet“, och när sagoprin-
sen till sist uppenbarar sig inför henne, ger hon sig åt ho-
nom med en hängivenhet, som har den jungfruliga kysk-
hetens hela storhet. Gretchen gör aldrig något “fall“, utan
förblir städse den tyska diktens strålande Beatrice, som med
full rätt i den andra delens avslutning kan vid Paradisets
port mottaga den älskade.
Med sin fina poetiska takt har Goethe också gjort henne
till en i religiöst avseende naivt troende ung kvinna, och
dialogen mellan henne och Faust rörande dessa frågor är
måhända det skönaste i hela dikten. Hon är rädd, att han
icke har någon religion, men då Faust för henne utvecklar
Savoyardprästens tro, finner den stackars Gretchen, att
“fastän ej orden äro hans, säger dock prästen nästan det-
samma“. För dogmatiken har hon intet sinne, men hennes
religiösa och moraliska sinne såras av det sällskap, i vil-
ket Faust befinner sig, och i den punkten kan Faust icke
lugna henne.
Men så överlägsen Goethes konst än är i teckningen av
Gretchens gestalt, står den i ett annat avseende ej lika
högt. Gretchentragedien är endast ur en synpunkt en kär-
lekssaga. Den tecknar kvinnans oinskränkta hängivenhet för
mannen, men icke mannens för kvinnan. I hans liv förblir
hon blott en episod, Han är den höge, överlägsne, snillet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
