Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRETCHEN 89
som mottager hennes kärlek såsom ett berättigat offer åt
Zeus. Först tilltalar hon honom blott rent sinnligt, och
hans första utrop, då han ser henne, är en befallning till
Mefistofeles: Hör, du must mir die Dirne schaffen! Denna
brutala erotik höjer sig väl inför Gretchens jungfruliga stor-
het upp på ett högre plan, men till någon självuppoffring
når den aldrig. Gretchen har gjort Fausts liv rikare, men
djupast sett är det detta, som för honom är hennes mission.
Han känner väl samvetskval över att hava övergivit henne,
och dessa samvetskval få bliva hennes ersättning för en
skövlad levnadslycka, men själv ilar han vidare till nya sen-
sationer av tillvarons så rika liv. Och i en punkt — en
kardinalpunkt — lämnar oss dikten i ovisshet : varför över-
ger han henne?
Denna erotik var Goethes egen. Han var den höge, själ-
viske olympiern, som för några korta dagar älskade Semele,
lo och andra jordiska kvinnor. Med sin levnads lycka fingo
de betala de stunder, som världshärskaren skänkt dem, men
själv glömde han dem för nya lidelser. Sådana äro hjältarna
i alla Goethes ungdomsdramer, Weislingen, Clavigo, Faust,
och även Egmont, ty också för honom är Clärchen blott en
episod i den lysande ädlingens levnadsbana. Överallt är det
kvinnan, som älskar, och mannen, som mottager hennes
hyllning, under det att i litteraturen i övrigt rollerna, ända
sedan trubadurernas tid, varit de motsatta. Men här är det
Goethes egen livsuppfattning, som mer eller mindre med-
vetet spelat in.
Med Fausts flykt från Gretchen slutar Urfaust, och om
hjältens vidare öden ger oss denna redaktion ingen upplys-
ning. De tillägg, som Goethe gjorde under den italienska
resan och som sedan upptogos i Fragmentet av 1790, voro
ej till omfånget betydande, huvudsakligen häxköket och
“Skog och bergshåla“. Båda visa oss Goethe på höjden av
poetisk skaparkraft, men för handlingens gång hava de ej
någon större betydelse. “Häxköket“ har väl tillkommit för
att förklara, huru Faust, som i dramats föregående del före-
faller såsom en åldrad lärd, i det följande kan tack vare
häxans föryngringsdryck uppträda såsom älskare till Gretchen.
Dylika motsägelser — som ofta förekomma hos Shakspere
— behöva knappt någon förklaring för andra läsare än för
dem, som äga en Wagners skarpsinne och brist på poetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
