Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Goethes sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 DIE NATÜRLICHE TOCHTER
ligen var detta anledningen till, att någon fortsättning ej
följde. Såsom exempel på, huru en falsk teori kan leda
även en stor skald på villospår, har det dock ett visst in-
tresse. Fabeln hade Goethe fått från ett 1799 utgivet
franskt memoarverk, Mémoires historiques de Stéphanie-
Louise de Bourbon, vars innehåll i korthet är följande.
Hjältinnan var naturlig dotter till en prins av blodet, Bour-
bon-Conti, och hertiginnan av Mazarin. Fadern sökte att
få henne legitimerad, men genom en hovintrig misslyckades
detta, hon förklarades för död, inspärrades i ett kloster och
tvingades slutligen att gifta sig med en procureur. Egen-
domligt nog dog hon först 1825 och delade således Clavigos
öde, att, medan hon ännu levde, se sin person framställd
på tysk scen. Så till vida slapp hon dock lindrigare undan
än den spanske sekreteraren, att hennes namn ej nämnes.
Hon heter i dramat Eugenie, men alla de övriga betecknas
blott med appellativ: König, Herzog, Graf, Hofmeisterin,
Gerichtsrath o. s. v. Ingen har, såsom härav antydes, någon
individuell bestämdhet, utan alla äro blott typer. Händelsen
är ej heller förlagd till Ludvig XV:s Frankrike, utan till
ett obestämt land och en obestämd tid — således intet till-
fälligt, utan blott det rent och allmänt mänskliga. Goethe
trodde sig ock hava funnit en situation, som var analog
med den grekiska tragediens. I denna gick hjälten enligt
hans mening under ej på grund av egen skuld, utan på
grund av ett utom honom liggande öde. En motsvarighet
till detta antika öde fann han i hjältinnans illegitima börd.
Ä den ena sidan tillhör hon konungahuset, å den andra
folket, och det är detta, som vållar hennes undergång.
Liksom den tragiska hjälten i en antik tragedi blott är den
brännpunkt, där de högre makterna kollidera, blir hon bränn-
punkten, där de olika partiintressena stöta samman. Hon
faller därför ett offer för en hovintrig. Men i sin antiki-
seringsiver märkte Goethe ej, att en hovintrig är något helt
annat än det antika ödet. Det senare är oblidkeligt; den
förras framgång beror på en tillfällighet. Och något sär-
skilt upplyftande och befriande kan det dock ej ligga däri,
att en skuldlös person faller ett offer för en lumpen kama-
rilla. Ännu mindre kunna typer av denna art väcka samma
medkänsla som levande varelser.
Lika livlösa äro Goethes övriga dramer från denna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
