Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Goethes sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELENA. ACHILLEIS 227
Det mest betydande av dem är väl Helena, som till sist
infogades i den andra delen av Faust. En Helena-episod
tillhör redan den första konceptionen av Faust, ingår även
i folkboken och puppenspielet, men icke såsom något nöd-
vändigt led. Faust hade önskat att famna jordens skönaste
kvinna, och i det syftet lät han Mefistofeles “die Helenam
darstellen, die seine Concubina sein möchte, welches auch
geschähe“. Paret erhöll ock en son, Justus Faustus, men
när Faust sedan förlorade livet, försvunno både moder och
son. Redan under Frankfurttiden hade Goethe tänkt be-
handla detta motiv, men huru kan blott gissas. I varje
fall ändrade han sedermera flerfaldiga gånger om det första
utkastet, på 1790-talet, omkring 1800, men lät ämnet åter
falla, och först 1826 fullbordades hans Helenadrama såsom
en grekisk tragedi med körsånger. Fausts kärlek till Helena
symboliserade nu den moderna människans längtan efter
det höga antika skönhetsidealet. Själv står Faust såsom
romantikens representant, och deras son, Euphorion, är för-
eningen av antik och modern ande — en gestalt, som ock
fått vissa drag av lord Byron. Men figurerna äro så dim-
miga och så obestämda, att allegoriernas tydning blir ytterst
oviss, och det hela är mera ett tankespel än poesi.
Misslyckat var ock Goethes försök att skriva ett stort
epos i Homeros’ stil med antikt gudamaskineri, antika hjältar
och antikt metrum. Men han kom aldrig längre än till
första sången av denna Achilleis, som skulle skildra Akhillevs’
kärlek till Priamos’ dotter Polyxena. Han började dikten
i december 1797 — det kritiska året, som betecknar vänd-
punkten i hans skaldskap — men avstod lyckligtvis ganska
snart från att ödsla bort sin kraft på den omöjliga upp-
giften.
Större lycka hade han knappt med sin roman Die Wahl-
verwantschaften, som han påbörjade 1808 och året därpå
hade avslutat. I denna löpa många trådar i Goethes känslo-
liv samman. Först hans naturvetenskapliga studier. Romanens
titel är lånad från kemien, från en numera ej bruklig term,
“valfrändskap“, som vår store kemist Torbern Bergman först
infört. Därmed menade man vissa kemiska ämnens tendens
att ingå föreningar med eller reagera mot varandra. Goethe,
som en tid haft beröring med naturfilosofen Schelling, hade
kommit in på tankegången om en psykisk valfrändskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
