Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Schillers historiska och filosofiska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ESTETISKA AVHANDLINGARNA 247
och den nyare tiden, men också — och ännu mera — en
skillnad mellan tvänne olika författartyper, som funnits i alla
tider, realisten och idealisten, i viss mån också mellan klassi-
citet och romantik.
Boileau hade, liksom den franska klassiciteten, varit både
realist och idealist. Men hans efterföljare betonade, somliga
den ena sidan, andra den andra i detta program. Realismen
hos Boileau hade å den ena sidan, hos Dubos och Diderot,
utvecklats till ren naturalism, och i Sturm und Drang samt
i det slutande århundradets borgerliga och sentimentala tyska
dramer och romaner går denna igen. Idealismen däremot
stammar från en annan av Boileaus efterföljare, från Shaftes-
bury, hos vilken, såsom vi minnas, idealismen fått ett nytt,
kraftigt ferment genom ett neoplatonskt inslag, och denna
idealism hade vidare utvecklats av Winckelmann och Les-
sing. Med Schiller, som hade Kants etiskt höga världssyn,
förenades bägge riktningarna och gingo åter upp i en enda,
som var både idealistisk och realistisk och som sökte få fram
det berättigade i bägge riktningarna. Schiller gjorde här
front både mot upplysningens platta naturalism och mot dess
urblekta idealism, och såsom mål ställer han i stället upp
en av idealism genomsyrad verklighetsdiktning, en diktning,
som på samma gång är naiv och sentimental. Själv till-
hörde han mera den sentimentala riktningen, under det att
Goethe stod den andra typen närmare, och romantikern hos
Schiller blev aldrig förkvävd av neoklassikern. Det var också
från uppslag, som han givit i sin utredning av “die senti-
mentalische Dichtung“, som den nyromantiska skolan närmast
lånade sin estetiska teori.
Då Schiller skrev denna avhandling, hade han och Goethe
till sist funnit varandra. Den senare hade icke kunnat und-
gå att märka, att Schiller ej längre var den unge Stürmer
und Dränger, såsom vilken han föreställt sig honom, och
Schiller, som fått en ställning och var lyckligt gift, var nu
också i stånd att göra Goethe rättvisa. På ett sammanträde
i ett naturvetenskapligt sällskap i Jena 1794 kommo de i
samspråk, och därmed var början gjord, Schillers hustru,
som tillhört Goethes bekantskapskrets, gjorde vad hon kunde,
och innan årets slut hade de blivit vänner. Därmed började
en samverkan, som blev betydelsefull för dem bägge.
Schiller hade vid denna tid planlagt två litterära företag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
