Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens estetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HEINRICH VON OFTERDINGEN 311
allt mer och mer fördjupar sig in i diktens och fantasiens
underbara rike. Novalis hann aldrig att avsluta sin roman,
vilken först året efter hans död utgavs av Tieck, men denne
har i ett tillägg redogjort för den plan, Novalis utstakat
för sig. Uppgiften var att visa, huru Heinrich von Ofter-
dingen utvecklas till en skald i högsta, nyromantisk mening.
I den del, som Novalis hann skriva, hava vi ännu verklig-
hetens mark under fotterna. Heinrich är född till en dikt-
konstens héros, och redan som barn har han en dröm, som
varslar hans öde. Han tyckte sig vandra på en äng, och
pa denna såg han en underbar blå blomma. Runt omkring
stodo otaliga andra av alla färger, vilkas doft fyllde luften.
Men vid dem fäste han sig icke, utan blott vid den blåa
blomman, som böjde sig mot honom och ur vars kalk ett
ansikte skymtade fram — blomman var poesien, romantikens
eviga längtan, och det var denna längtan, som sedan skulle
fylla hans själ. Så skall han ut i livet, och i sällskap
med sin mor anträder han en resa till Augsburg tillsam-
mans med några köpmän. Därunder utspinna sig åtskilliga
samtal, som tjäna till att utvidga hans livsuppfattning —
alldeles som i Wilhelm Meister, blott att syftet här är det
rakt motsatta. Här är det diktens hemligheter, som börja
avslöja sig för honom. Slutligen komma de fram till Augs-
burg, där han råkar den store skalden Klingsohr, i vars
dotter Matilda han förälskar sig, ty hon tycktes honom
såsom en uppenbarelse av den underblomma, han en gång
i drömmen skådat. Så bliva de trolovade, och därmed slutar
den första delen.
Man kunde nu tro, att Heinrich nått sitt mål. Detta
låg likväl ännu vida fjärran. Den jordiska kärleken är icke
det högsta, utan bakom denna öppna sig nya vidder. Men
Novalis hann blott att påbörja den andra boken, där fort-
sättningen skulle följa, och denna fortsättning inledes med
en dikt, där grundtanken antydes: Die Welt wird Traum,
der Traum wird Welt. Matilda har ryckts bort, och såsom
en pilgrim anträder Heinrich färden från Augsburg. Men
när Novalis hunnit så långt, föll pennan ur den döendes
hand, och för det följande få vi nöja oss med Tiecks redo-
görelse för planen. För skalden — börjar Tieck — usom
gripit sin konsts väsen i själva medelpunkten, förefaller intet
motsägande eller främmande, för honom lösas alla gåtor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
