Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens estetik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 NYROMANTIKENS VETENSKAPLIGA INSATS
området för poesien — en tendens, som vi kunnat iakttaga
redan under förromantiken. Detta program, som under Sturm
und Drang endast mycket ofullständigt kunnat genomföras,
blev nu nästan en huvudpunkt. Icke blott Shakspere utan
ock hans samtida blevo nu i verkligt goda översättningar
kända, likaså det förut så gott som ouppmärksammade spanska
dramat och till sist även den indiska litteraturen. Största
betydelse hade det svärmeri för medeltiden, som nu genom
nyromantiken kom på modet. Ansatserna möta oss redan
under förromantiken, under Sturm und Drang steg detta
svärmeri betydligt, men med Novalis och Tieck nådde det
sin kulmen. I medeltiden trodde man sig hava funnit ny-
romantikens egentliga tidsålder, och det var dess diktning
man nu sökte efterbilda: Heinrich von Ofterdingen, Geno-
veva och Kaiser Octavianus spela ju under denna tid och
röra sig med därifrån lånade motiv. Detta medeltidssvärmeri,
som redan från början finnes hos Novalis och Tieck, vann
ganska snart överhand över bröderna Schlegels hellenism,
och hos de yngre nyromantikerna Fouqué, Uhland och andra
blir nyromantik nästan detsamma som medeltidsentusiasm.
Redan hos Novalis och Tieck har förkärleken för medel-
tiden en nationell skiftning, som visserligen också finnes
hos Herder, men mindre utpräglad. Herder var, liksom sin
samtid, ännu kosmopolit, och den uppgift, han satt sig före,
var att samla alla länders folkdikter. Den medeltid, för
vilken nyromantikerna svärmade, särskilt efter 1806, var
framför allt den nationellt tyska medeltiden. Det var nu,
som Arnim och Brentano utgåvo den första tyska samlingen
av folkvisor, året därpå (1807) följde Görres Die Deutschen
Volksbücher, 1812 och 1815 bröderna Grimms Kinder-und
Hausmärchen, och i sina föreläsningar 1803—1804 drog
Wilhelm Schlegel åter fram Nibelungenlied, som han djärv-
des jämföra med Iliaden. Överhuvud var det nyroman-
tikerna, som gåvo uppslaget till en allmän litteraturhistoria
— visserligen även här föregångna av Herder — till tysk
och indisk filologi, till en jämförande språkforskning, till ett
vetenskapligt mytologiskt studium och till sagoforskning.
För det nationella uppsvinget efter 1806 stod nyromantiken
ej heller främmande, och flere bland dem såsom Arnim,
Kleist och Fouqué hörde till de mest framträdande patrio-
tiska skalderna. Den utvidgning av området för poesien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
