Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Werner och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 KATER MÜRR
Allt detta är ju vanvett, men det är skildrat med en
sådan kraft, att det nästan,smittar, och den stämning, som
nyromantiken ville nå, av natt, av hemska, undermedvetna
krafter, som verka inom naturen och människolivet, denna
stämning nås först med Hoffmann. Romanens fortsättning,
Medardus’ botgöring, nödgas jag förbigå.
Bizarreriet i Hoffmanns författarskap når sin höjdpunkt i
Kater Murr. Uppslaget hade Hoffmann fått från en katt,
som han hade och som lär hava varit en ovanligt intelli-
gent representant för sitt släkte. Hoffmann kom då på den
idén, att hans Kater Murr var en ättling till den världs-
berömda Mästerkatten i stövlor, och lät så Kater Murr börja
skriva ned sina memoarer och sina åsikter om livet. Men
då katten nedskrev dessa, rev han sönder ett manuskript-
häfte, som han påträffade i sin herres bibliotek, och begag-
nade de olika bladen såsom underlag och plumppapper.
Manuskriptet i fråga var en självbiografi av den förut om-
talade, halvtokiga kapellmästaren Johannes Kreisler — Hoff-
manns alter ego — och så kom det manuskript, som Hoff-
mann enligt uppgift fann och gav ut, att få ett högst be-
synnerligt utseende: en sida av Kater Murr, så en sida av
Kreisler, så en av Kater Murr o. s. v. På så sätt får Hoff-
mann till stånd ett fyrverkeri av bizarra, kvicka reflexioner,
ty i motsats mot de andra nyromantikerna är Hoffmann verk-
ligen kvick. Men enligt min mening har han här dock
tagit allt för starka intryck av den olycksalige Jean Paul.
I samma fantastiska stil är ock hans Klein-Zaches eller
berättelsen om ett litet odjur, som av en fé fått den under-
bara gåvan, att allt vad andra säga och göra, räknas honom
till förtjänst.
Den nästan mest bizarra av hans berättelser är Der gol-
dene Topf, som av flera anses för hans mästerverk — tro-
ligen med rätta. Ty här möter oss verkligen nyromantisk
humor, frisk och genial, icke Tiecks klumpiga försök att
vara originell och spirituell. Tvänne världar vävas här sam-
man nästan som i en arabesk, fesagans och den småborger-
liga prosans, och bakom båda spåra vi Hoffmann, som med
sin fantasis trollspö framlockat dem och leker med bägge.
Vi ha Herr Registrator Heerbrand och Konrektor Paulman,
hederliga och korrekta ämbetsmän, samt den señares unga
dotter, den litet trinda, hurtiga och söta mamsell Veronica,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
