Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Werner och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEK GOLDENE TOPF 345
som förälskat sig i en student, Anselmas, och. som drömmer
om att han skall bliva hovråd och hon fru hovrådinnan.
Men Anselmus passar icke rätt i sällskapet. Han är en
“Pechvogel“: “tappar jag en smörgås — säger han — faller
den alltid med smörsidan nedåt, tar jag på mig en ny rock,
får den genast en talgfläck eller också råkar den ut för en
illa islagen spik och får ett hål, och vid var torgdag får
jag punga ut med tre eller fyra groschen för sönderslagna
krukor“. Till en del kommer det sig därav, att han är en
drömmare, och en kväll har han, då han satt sig under ett
fläderträ, en högst egendomlig hallucination. Ur trädet klingar
det ett underbart klockspel, han hör en bedårande sång, och
så ser han några vackra gröna ormar, som sträcka sig mot
honom. En av dem har ett par härliga mörkblå ögon, fyllda
av längtan och ljuvhet — så vackra, att han blir kär i den
gröna ormen. Därpå träflar han registratorn och konrektorn
och berättar för dem sitt äventyr. Registratorn tror, att
man ibland kan få sådana fantasier. “Det har hänt mig —
säger han — särskilt efter eftermiddagskaffet.“ Men kon-
rektorn är mera skeptisk: “Högtärade herr registrator, ni
har alltid haft en viss dragning åt Poeticis, och då råkar
man lätt in i det fantastiska och romantiska. Jag erkänner
visserligen, att det finns exempel på, att människorna kunna
råka ut för obehagliga fantasmata, men det är ett slags sjuk-
dom. Det bästa botemedlet mot den åkomman är blodiglar,
som man helst, med respekt till sägandes, bör placera i
ändan.“
Snart ökas sällskapet med en ny individ, herr geheime-
arkivarien Lindhorst, som behöver en kopist, och såsom
sådan anställes Anselmus mot ett honorar av en speciethaler
om dagen. Men geheimearkivarien avslöjar sig kort därefter
såsom en salamander, en eldsande, som är far till den gröna
ormen, och nu råka de bägge världarna, fantasiens och
prosans, in i det mest oupplösliga virrvarr. Veronica och
Serpentina, den gröna ormen, kämpa båda om Anselmus’
hjärta, elementarandar och trollpackor strida mot varandra,
Anselmus blir innesluten i en glasflaska, hans fiende, troll-
packan, förvandlas i en rova o. s. v. Men till slut lösas
alla konflikterna. Registratorn blir utnämnd till hovråd, friar
till Veronica, får ja, och så blir hennes drömmars mål upp-
nått: hon blir hovrådinna, får sitta vid sitt fönster och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
