- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
531

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Tragedierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SARDANA?ALUS 531
ty sin konungsliga värdighet har han trots njutningslivet ej
förlorat. Liksom Lear är han “i varje tum en konung“.
Och han kan bliva tapper. Då upproret brutit ut, kämpar
han som ett lejon. Men sitt kvinnliga koketteri kan han
icke lägga bort — lika litet som Byron själv kunde det.
Då han skall väpna sig till striden, väljer han den vack-
raste hjälmen, obekymrad om, att det kungliga diademet på
denna gör honom igenkänd av fienden. Och innan han
skyndar till striden, befaller han fram en spegel. Men märk-
värdigt nog: det oaktat blir han icke löjlig. Även som äkta
man får han en viss återupprättelse. Drottningen skall skickas
bort med sina barn för att icke falla i de upproriskas våld.
Men innan hon reser, ber hon att ännu en gång få träffa
Sardanapalus. “Varför? I vilket syfte? Jag går ju in på
allt hon önskar. Men ett dylikt möte?“ Han kan likväl
icke vägra, och så träffas de. “Då vi nu för sista gången
råkas — säger Sardanapalus — så förebrå mig icke.“ “Jag
har aldrig förebrått er.“ “Det är sant, och denna före-
bråelse träffar mig hårdare än . . . Våra hjärtan äro ej i
vårt våld!“ “Ej heller våra händer, men jag gav er båda.“
Så fortsätter samtalet, och Sardanapalus blir allt mera gripen :
My gentle, wrong’d Zarina! — — —
I know not what I could have been, but feel
I am not what I should be — let it end.
But take this with thee: if I was not form’d
To prize a love like thine, a mind like thine,
Nor dote even on thy beauty — as I’ve doted
On lesser charms, for no case save that such
Devotion was a duty, and I hated
All that look’d like a chain for me and others
(This even rebellion must avouch); yet hear
These words, perhaps among my last — that none
E’er valued more thy virtues, though he knew not
To profit by them.
Detta är ju romantikens uppfattning av äktenskapet, men
denna framlägges här finare och noblare än annars, och
bakom ligger en känsla av, att denna frigjordhet kanske
icke var det högsta. Ty olyckan har halvt förvandlat Sar-
danapalus till en tänkare, som börjat grubbla över de all-
varligare frågor, han förut velat hålla fjärran. Stundom
tycker man sig höra en reflex av Byrons samtal med Shelley.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0557.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free