Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Madame de Staëls skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DELPHINE 607
Léonce tar hon slöjan och blir nunna i ett schweiziskt
kloster. Men så kommer en ny situation: Mathilde dör och
Léonce är fri, under det att hon däremot är bunden av sitt
klosterlöfte. Henri de Lebensei uppmanar henne att bryta
detta: i Frankrike har lagen upphävt alla klosterlöften, res
dit, bo där med Léonce och trotsa orimliga fördomar. Och
till Léonce skriver han : Kan det vara möjligt, att personer,
som icke bry sig om er, som använda en kvart om dagen
att häckla er, men ej skulle vilja göra er den minsta tjänst
— kan det vara möjligt, att de skola kunna tränga sig
mellan Delphine och er och hindra er förening? Efter
åtskilliga själsstrider gå Delphine och Léonce in på att följa
detta råd, och de träffas vid en badort i närheten av Zurich.
Men det behöves blott, att den allmänna opinionen låter
höra sin stämma, för att de åter skola bli betänksamma.
Delphine hör, hur bondfolket mumlar: “Där ser ni en nunna,
som flyr ur sitt kloster för att gifta sig med den där unge
herrn. Det är med dessa vackra grundsatser, som man
mördar i Frankrike. Men hur kan man här tåla en sådan
skandal?“ Så kommer underrättelsen om septembermorden,
och Léonce anser, att det nu är hans plikt att förena sig
med emigrantarméen. Plikten och hänsynen till den all-
männa opinionen omöjliggöra således deras förening. Léonce
blir tillfångatagen och arkebuserad, och Delphine tar gift.
Vad är det nu romanen predikar? Dess motto är, att
kvinnan skall underkasta sig, och samma sats förkunnar den
överjordiskt ädla hjältinnan. Men läsaren får onekligen den
uppfattningen, att Delphine och Léonce handlat riktigare,
om de satt sig över den allmänna opinionen. Själv hade
mad. de Staël utan tvivel samma mening — hennes eget
liv visar det — men det är ganska karaktäristiskt för hennes
franska uppfattning, att hon dock har en så stark känsla
för societetens mening om det passande och det opassande.
Shelley och Byron däremot sätta rent av en ära i att trotsa
och utmana denna opinion. Det är engelskt. Och i Tysk-
land är det, som om denna societetsopinion ej funnes till.
Där vilja Stürmer und Dränger bryta med den borgerliga
lagen och den borgerliga moralen, men någon societet, som
man kan såra, tyckes ej existera. Därpå spilla personerna
i Stella ej ett enda ord, Bürger i sitt dubbeläktenskap före-
faller alldeles oberörd av vad folk tänkte och tyckte, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
