Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Lamartine - Stendhal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEYLES BIOGRAFI 685
ville räkna sig till någon skola, hade han varit en bland
Frankrikes första romantiker. Utan att veta det och utan
att vilja det — skriver Petit de Julleville — “är han ro-
mantiker. Han är det därigenom, att hans personlighet
går igen i alla hans diktverk. Allt, han ser, allt, han
iakttar i den yttre världen, den fysiska eller moraliska,
omformas fullständigt av hans tanke, innan det ingår i
hans vers. Mellan synuppfattningen och uttrycket ligger
alltid hans dröm. Och det är detta, som är romantik.“
STENDHAL
Till den grupp av författare, som böra hänföras till
emigrantlitteraturen, kan man ock med en viss rätt räkna
Henri Beyle, mest känd under sin pseudonym Stendhal.
En stor del av sitt liv vistades han utrikes, och redan
detta är en likhetspunkt mellan honom och emigranterna.
En annan är, att han icke helt kan räknas till romanti-
kerna, utan har förbindelser både bakåt och framåt i tiden,
med encyklopedisterna och med den moderna realismen. Av
samtiden var han föga uppskattad, knappt känd; efteråt
såg man en tid i honom en litteraturens storman, och först
under de sista decennierna har man kommit ifrån denna
överskattning.
Hans biografi är, för en författare, tämligen egendomlig.
Han föddes 1783 i Grenoble, och familjen tillhörde ämbets-
mannabourgeoisien. Något lyckligt barndomsliv hade han ej,
och hans dagbok visar, att han till sin far hyste ett full-
komligt hat. Över huvud hade han lätt att hata, och den
religiösa uppfostran, man sökte giva honom, resulterade i
stället i ett blint prästhat, i ren ateism och opposition mot
gällande moral. Ut i livet kom han redan vid ännu ej
fyllda sexton år, då han fick en skrivarsyssla vid krigs-
ministeriet. Kort därefter begav han sig till hären i Italien,
fick bevittna slaget vid Marengo, befordrades till löjtnant
vid ett dragonregemente, övergick sedan till intendenturen,
deltog på denna plats i de flesta av Napoleons krigståg,
även i det till Hyssland, och tyckes hava skött sig med
mer än vanlig duglighet. Efter Napoleons fall 1814 blev
han av med sin plats och slog sig nu ned i Milano, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
