Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Dumas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: V :;.. ■■
7 I 4 FÖLJETONGEN
mördas. I den femte akten kommer Saint-Mégrin. Knappt
har han gjort sin kärleksförklaring för den av ångest för-
tvivlade hertiginnan, förrän man hör mördarnes steg uppför
trappan. För att hindra dem att komma in, sticker hertiginnan
sitt finger i dörrmärlan, obekymrad om att detta krossas,
Saint-Mégrin räddar sig från en balkong ned på gatan, blir
där nedstucken och till sist strypt i hertiginnans näsduk.
Allt detta var ju enkelt, lättfattligt och tillika romantik!
Med detta stycke — som i själva verket icke var en tragedi,
utan en melodram — bröt Dumas vägen för de andra, och
året därpå gick Hugos Hernani över den franska national-
teaterns tiljor.
Dumas fortfor att skriva för teatern, hade ingen svårighet
att skaka dramer ur ärmen och hade, särskilt i början av
1830-talet, en storartad framgång. Men med det nästa år-
tiondet upptäckte han en ännu mera inkomstbringande littera-
turart: det var följetongen. Under Napoleons tid hade den
franska pressen haft munkavle och var även ytterst torftig.
Ehuru censuren under restaurationen också var sträng, ut-
vecklades dock tidningsväsendet ganska raskt, och Sylwan
har anfört ett belysande bevis. 1814 förbrukades till tid-
ningarna blott 26 millioner ark, men 1826 hade man kom-
mit upp till 669 millioner. Efter julirevolutionen 1830 fick
pressen en ännu större betydelse, och i viss mån skapades
då av Émile de Girardin en ny typ, som var avsedd för
en stor spridning och som ekonomiskt huvudsakligen var
baserad på annonsinkomsten. För att öka spridningen satte
Girardin för det första ned abonnementet. Förut hade en
årsprenumeration kostat 80 frs. Girardin satte priset till 40.
Och det hjälpte. 1835 funnos i Frankrike 70,000 tidnings-
prenumeranter; 1846 blott i Paris 200,000. För att locka
publiken och göra tidningen till ett förmånligt annonsblad
behövdes naturligtvis ett populärt innehåll. I det syftet
tillkom romanföljetongen, och då tidningsnumren hade en för
denna tid enorm avsättning, kunde redaktören betala aktnings-
värda honorar, vilka framkallade en störtflod av romaner, av-
sedda för de små sömmerskor och bodbetjänter, som utgjorde
den största publiken. Den kanske populäraste av denna klass
av romanförfattare var Eugène Sue, som 1842—1843 skrev
Les Mystères de Paris och 1844—1845 Le juif errant.
För den sista romanen fick han av Le Constitutionnel lO0,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
