Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUGO BLIR ROMANTIKER 7 19
striden mellan klassikerna och romantikerna, och i den 1824
utgivna andra samlingen av Odes sökte han ännu att medla
mellan de bägge partierna, ställde sig t. o. m. snarare på
klassikernas sida, upphöjde Racine och Boileau, och det enda
han ansåg sig böra klandra hos det stora seklets beundrans-
värda skalder, var, att de, som voro fransmän och kristna,
kunnat besjunga Olympens hedniska gudar. Men genom
Nodier drogs han allt mera över till romantiken, 1827 gjorde
han bekantskap med Sainte-Beuve, som gav honom en mängd
nya idéer, och samma år skrev han sitt drama Cromwell,
vars företal kan anses såsom den franska romantikens stora
programskrift. Hugos hem blev nu också samlingsplatsen för
de unga romantikerna, vilka alla erkände honom såsom sin
chef och bildade en verklig skola, le Cénacle. Cromwell
var emellertid blott ett läsdrama, och det gällde, som sagt,
att erövra Théâtre français. På sommaren 1829 skrev Hugo
nu dramat Marion de Lorme, som inlämnades till teatern
och antogs. Men inrikesministern, som fann, att konunga-
makten i Ludvig XIILs person där spelade en väl ömklig
roll, förbjöd uppförandet; Victor Hugo klagade hos Karl X,
som emellertid gav ministern rätt, ehuru han insockrade sitt
avshg med ännu en pension på 2,000 frs. Hugo skrev då
ett nytt drama Hernani, som däremot uppfördes den 25
februari 1830 och som betecknar romantikens fullständiga
genombrott i Frankrike. Aret därpå följde hans roman
Notre-Dame de Paris. 1829 hade han utgivit diktsamlingen
Les Orientales, och 1831 trycktes Feuilles d’automne. Han
stod nu på höjden av sitt rykte, erkändes såsom Fiankrikes
störste författare, skrev en följd av andra dramer, och för-
tjänade kolossala summor på sina arbeten. 1835 fick han
från sin förläggare 73,000 frs., och året därpå sålde han
på tio års tid för 300,000 frs. förlagsrätten till sina dittills
utgivna skrifter (och tre nya). Han stod även väl med det
nya borgarkonungadömet. Karl X:s förbud mot uppförandet
av Marion de Lorme hade visserligen betydligt avkylt hans
legitimism. Men då han tackade för pensionen, skrev han
till ministern: “Jag är djupt rörd av konungens godhet.
Min hängivenhet för konungen är också allvarlig och djup . . .
Vad än måtte hända, är det överflödigt att försäkra Eder
om, att av mig skall intet fientligt steg tagas. Av Victor
Hugo bör konungen blott vänta bevis på trohet, lojalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
