Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugo som lyriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
732 LÉGENDE DES SIÈCLES
nya uppslag möter man här knappast, utan mest variationer
på. de gamla motiven. Sedan tystnade han såsom lyriker
för en längre tid. 1840-talet är hans sterilaste tid, vilket
måhända sammanhänger med, att han nu började att allt
livligare intressera sig för politiken, och när han åter med
det nästa decenniet framträdde, var det såsom satiriker eller
kanske rättare — för att begagna den grekiska termen —
såsom jambförfattare. Det var nu han skrev Les Châti-
ments (1853), som Gaston Deschamps kallat “un véritable
Bottin1 de la diffamation“, men där hans hat stundom tar
sig ett verkligt storslaget uttryck. Men efter detta utbrott
vände han ännu en gång tillbaka till lyriken, och 1856
utkommo Les Contemplations; av de här intagna poemen
äro dock ungefär hälften äldre, skrivna på 1830- och 1840-
talen, men den senare delen under landsflykten. I rent
poetiskt avseende stå dessa “contemplations“ måhända högst
inom Hugos lyriska produktion. Till denna hans senare
lyrik kan man med en viss rätt också räkna hans stora
epos La Légende des Siècles, ty stämningen är även här
övervägande lyrisk. Den första samlingen kom ut 1859,
men efterföljdes sedermera (1877 och 1883) av ännu två
andra. Victor Hugo ville här skriva ett mänsklighetens epos
från skapelsen fram till den yttersta domen. För den upp-
giften voro både hans kunskaper och hans tankeskärpa
alldeles för otillräckliga. Han var varken filosof eller histo-
riker. Men han var poet, och han har här därför i de
enskilda partierna åstadkommit verkliga mästerverk, visser-
ligen ej historiskt djupsinniga, men poetiskt gripande. Det
första stycket börjar i Paradiset, och skildrar först gry-
ningen:
L’aurore apparaissait; quelle aurore? Un abîme
D’éblouissement, vaste, insondable, sublime;
Une ardente lueur de paix et de bonté.
C’était aux premiers temps du globe; et la clarté
Brillait sereine au front du ciel inaccessible,
Etant tout ce que Dieu peut avoir de visible;
Tout s’illuminait, l’ombre et le brouillard obscur,
Des avalanches d’or s’écroulaient dans l’azur;
Le jour en flamme, au fond de la terre ravie,
Embrassait les lointains splendides de la vie.
Bottin fir adresskalendern för Paris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
