Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LES M1SÉBABLES 7 4 5
känner henne och skaffar henne plats på ett sjukhus, där
hon dör alldeles samtidigt med det att Javert häktar Made-
leine såsom galärslaven Jean Valjean. Denne Javert är en
egendomlig typ, representanten för samhället, omutlig i sin
stränga redbarhet, outtröttlig i sin tjänst såsom polisman,
men oblidkeligen “lag“, hård mot andra och hård mot sig
själv. Det följande är nästan en strid mellan honom och
Jean Valjean, mellan lagen och evangeliet.
Som man ser var romanen 1847 visserligen riktad mot
samhället och dess omänskliga lagar. Men motsatsen är
den kristna religionen, och huvudvikten lägges på att skildra
dess makt, visa, huru biskop Myriel lyckas köpa en själ för
Guds rike. Romanen var således en så att säga religiös
samhällskritik, och dylika voro ju ej ovanliga. För övrigt
har samhället, representerat av Javert, dock sina tilltalande
sidor. Men fortsättningen får en annan karaktär. Ty
under tiden hade Hugo blivit våldsamt antiklerikal, repu-
blikan och kommunard. Det gällde nu för honom att av-
göra, huruvida han skulle förkasta den redan skrivna början.
Lyckligtvis hade han icke hjärta till detta, lät den stå och
gjorde blott några ändringar, genom vilka Myriel gjordes
till i viss mån fritänkare. Så lät han biskopen råka en
gammal medlem av konventet, vilken är döende, men i alla
fall har krafter nog att hålla en längre panegyrik över den
franska revolutionens hjältar, även över Marat, som han,
originellt nog, sammanställer med Bossuet — längre fram i
boken jämföres Marat t. o. m. med Jesus — och så frågar
den gamle revolutionären: Vad vill ni av mig? “Få er
välsignelse“ — svarar Myriel. Efter några dylika ändrin-
gar kunde således Myriel få stå kvar. Och själva huvud-
partiet i den nya romanen ägnas åt ett förhärligande av
revolutionen 1832, vars barrikadhjältar framställas i ett full-
komligt ideellt ljus.
Själva innehållet i denna fortsättning har få nya upp-
slag. Jean Valjean, som blivit dömd till livstids straff-
arbete, har åter blivit fri. Ett fartyg håller på att förlisa
vid kusten, och galärslavarna befrias från sina kedjor för
att söka rädda det. Jean Valjean lyckas kasta linan upp
till fartyget, men faller i vattnet, och man tror, att han
drunknat. I stället har han räddat sig. Förut har han dolt
en större förmögenhet, vilken han såsom M. Madeleine är-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
