Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Sainte-Beuve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CAUSEKIES DU LUNDI 791
att söka tränga in i alla möjliga religiösa, filosofiska och
sociala åskådningar. Såsom barn var han, såsom vi sett,
en varmt troende katolik, såsom student slog han om till
1700-talets sensualism, så kom han in i Cénaclet och blev
gripen av dess, från Chateaubriand stammande estetiska
katolicism; när Cénaclet omkring 1830 upplöstes, tog han en
tid intryck från Saint-Simonismen, från liberalismen och från
Lamennais’ ultrakatolicism, och då han 1837 en tid vistades
i Genève fick han där en viss sympati för kalvinismen
och metodismen. Men troligen har Faguet rätt däri, att
man icke kan tala om någon egentlig åsiktsväxling. Sainte-
Beuve har — i denna paradoxala sats utformar Faguet sin
mening — haft alla dessa åsikter på en gång, d. v. s. han
har haft en dragning åt både religiös mystik, åt sensualism
och åt alla olika nyanser mellan dessa poler, han har sökt
tränga in i alla de olika riktningar, som funnos i tiden,
men han har aldrig helt givit sig åt dem. Själv skrev
Sainte-Beuve om dessa övergångar: “min vetgirighet, min
böjelse att se allt, att betrakta allt på nära håll, min lust
att finna den relativa sanningen i varje företeelse och varje
inrättning lockade mig till denna serie av erfarenhetsrön,
som för mig blivit en lång kurs i moralfysiologi“. Han
hamnade, helt naturligt, i en human, positivistiskt färgad
skepticism. Victor Hugo, som egentligen aldrig trängt in i
någon åskådning, hyste renegatens hat mot den, som han
haft dagen förut. Sainte-Beuve däremot hade lärt sig att
förstå olika andliga rörelser och kunde behandla dem med
sympati, därför att han själv varit påverkad av dem och
kände, att de lämnat spår efter sig i hans egen själ. Det
var till en stor del tack vare denna Odyssé på den andliga
arkipelagen, som han blev en så ypperlig kritiker.
Såsom sådan debuterade han redan i Globe, och 1832
började han en serie Portraits littéraires. Men det var först
med sitt stora 1840—1860 utgivna arbete Histoire de Port-
Royal, som han framträdde såsom den fulländade mästaren.
Denne finna vi framförallt i den berömda serien Causeries
du lundi, litterära och biografiska artiklar, som först 1849—
1862 publicerades i Constitutionnel och Moniteur universel
samt sedan samlades och utgavs, i elva volymer, 1851 —
1862; de fortsattes sedan i Nouveaux Lundis, tretton voly-
mer, 1863—1870, således till året efter Sainte-Beuves död;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
