Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Alessandro Manzoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I PROMESSI SPOSI 887
vikten för honom låg på den historiska sanningen, och hans för-
beredande historiska studier voro också synnerligen grundliga.
Han ansåg det rent av orätt att dramatisera diktade hän-
delser, och enligt hans mening hade skalden ej rätt att på
minsta sätt avvika från händelsernas verkliga förlopp. Det
enda, som återstod för honom, var att fylla ut luckorna
mellan fakta, att uppfinna handlingar, om vilka historien
endast gav antydningar, kort sagt att taga allt, som fanns,
och lägga till det, som felades. Det var tack vare denna
teori, som Manzonis drama blev lika livlöst som det fransk-
klassiska, som han ville uttränga.
Sin största betydelse har Manzoni utan tvivel såsom roman-
författare, och såsom sådan hade han flera förutsättningar
gemensamma med Walter Scott. Han älskade liksom denne
att fördjupa sig i gamla handlingar, och för hans fantasi
formade de sig till konkreta och livfulla tidsbilder. Han
hade också blick för landskapet och för det pittoreska i
personligheter och folkliv; för folkvisan, som för Walter
Scott varit en så stark inspirationskälla, saknade han där-
emot allt sinne. Han hade vidare Walter Scotts hederliga,
moraliska uppfattning av livet, trivdes liksom denne bäst
på landet och kände verkligen till böndernas och småfolkets
vanor och uppfattningssätt. Några egentliga föregångare
inom den italienska litteraturen hade han icke, ty 1700-talet
har icke någon betydande roman. Däremot kan det knappt
lida något tvivel, att han fått uppslaget från Walter Scott,
vars romaner, då han 1821 började med I Promessi Sposi,
redan förelågo på franska. Någon enstaka av dessa romaner
kan dock icke sägas hava varit hans förebild — The fair
maid of Perth, som uppgivits såsom sådan, är senare —
men det är efter Scotts roman i allmänhet, som han bildat
sig. Liksom denne ett par gånger blott säger sig utgiva
ett gammalt manuskript, uppger också Manzoni, att han på-
träffat en handskrift från 1600-talet, som innehållit den
berättelse, han meddelat. Men som stilen i handskriften var
seicentos, hade han ansett nödvändigt att skriva om det hela
på ett mindre braskande och mera naturligt språk. Händelsen
spelar i början av 1600-talet, under den spanska tiden, och
huvuduppgiften är tydligen att skildra miljöen. I den punkten
är romanen förträfflig, ehuru det material, som Manzoni be-
gagnat, här och var kommer väl starkt fram, starkare än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
