Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Leopardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LEOPARDIS SISTA TID 899
fem månaders vistelse i den eviga staden vände han i maj
1823 tillbaka till det förut så föraktade Recanati. Enda
vinsten av hans Romuppehåll hade varit den bekantskap,
han där stiftat med de lärda tyskarna Niebuhr och Bunsen,
vilka satte stort värde på hans filologiska lärdom. I Recanati
stannade han nu, på det gamla viset, i nära två år, fort-
farande fullständigt beroende av föräldrarna. Men 1824
hade han offentliggjort sitt första dikthäfte, tio canzoner,
och året därpå mottog han ett anbud från Milanoförläggaren
Stella att utgiva en upplaga av Ciceros arbeten med över-
sättning. Lönen var den minsta möjliga — först tio scudi
eller ungefär femtio lire i månaden, vilket honorar dock sedan
fördubblades — men Leopardi hade nu fått så pass stora
inkomster, att han på dem ansåg sig kunna leva, och på
sommaren 1825 slog han sig ned i Bologna. Jag hade —
skrev den, som tog emot honom — “tänkt mig honom
annorlunda, och då jag såg honom stiga ut ur vagnen med
en liten stickad mössa på huvudet och en kappa från Pius
VI:s tid, puckelryggig, mager, med svaga, rinnande ögon,
föreföll det mig omöjligt, att han kunde vara det hav av
lärdom, som Giordani säger“. För Stella arbetade han nu i
flera år, med hans Cicero och andra av hans förlag, bodde
omväxlande i Bologna, Elorens, Pisa och Milano samt besökte
Recanati blott två gånger, ena gången 1827, andra gången
1830. Ekonomiskt hade han det mycket svårt; under ett
år levde han på ett understöd från några vänner, mot slutet
av sitt liv på ett anslag från fadern av 12 scudi (= 64 lire)
i månaden, och hans diet var därför näst till svält. Om hans
sinnesförfattning kan man göra sig en föreställning genom
det brev, som han 1832 skrev till fadern och vari han
anhöll om detta understöd: “Vore döden i min hand, så
vet Gud, att jag aldrig skulle ha ställt dessa ord till er, ty
livet är mig, över allt, förhatligt och kvalfullt. Men då det
ännu icke behagat vår Herre att bönhöra mig, så vore jag
sinnad att återvända hem till er för återstoden av mina
dagar, så framt icke vistelsen i Recanati i mitt nuvarande
sysslolösa tillstånd överstege de jättekrafter till att lida, som
jag besitter.“ Synen blev också allt sämre, så att han
varken kunde läsa eller skriva. För att komma till ett mera
hälsosamt klimat flyttade han 1833 till Neapel, och där
slutade han på sommaren 1837 sitt smärtfyllda liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
