Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Italiens litteratur - Leopardi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
900 LEOPARDIS SISTA DIKTER
Hans första period som skald avslutades redan 1822.
Under de följande åren, 1822 —1826, tyckes han icke hava
skrivit ett enda poem, utan i stället författat prosadialoger,
Operette morali; en dylik samling utkom 1827. Men de
sista tio åren av sitt liv skrev han då och då en dikt, och
dessa torde vara hans mest betydande samt över huvud bland
dej mest betydande inom hela den italienska litteraturen.
Många voro de icke. Hela den poetiska alstring, som han
själv utgav, omfattar icke fullt fyrtio dikter, men bland dessa
har man sådana mästerverk som Le Ricordanze, Aspasia och
La Q-inestra. I Le Ricordanze, som skrevs 1829, börjar han
med en skildring av barndomstiden:
Barndomsglädjen
Var fattig här i hemmet — släcktes tidigt.
Hur många underliga fantasier
Gav eder åsyn gossen in, den tiden,
När stjämehimlen välvdes över tuvan,
Jag satt på — ofta sent i kvällens timmar,
Allt medan grodan hördes långt i fjärran,
Eldflugor glänste kring rabatt och häckar
Och vinden for med doft från trädgårdsgången
Och lekte med cypressen där i dungen!
Jag välvde stora tankar i mitt huvud,
Och ljuva längtans drömmar väcktes hos mig,
När blicken föll på strimman där från havet
I fjärran, på de sköna blåa bergen,
Som stängde ute världen, dit min åtrå
Så oavlåtligt stod, och där jag mente,
Att lyckan och lycksaligheten bodde.
Ack, föga anade jag då, hur ofta
Jag bortom bergen skulle vilja byta
Mitt usla, magra liv mot dödens ro.
O längtan! Lyckodrömmar! Sköna löften
Från ungdomsdagarna! Mitt tal, min tanke
Kan aldrig släppa er. Hur tiden ilar,
Hur än min känsla, mina tycken växla,
Jag glömmer aldrig er! För visso vet jag,
Att rykte och beröm blott äro villor,
Att sällhet lever endast i vår längtan,
Att livet är ett narrspel utan värde
Och dock! När så den efterträdda döden
Står hos mig, när min sista stund är inne
Och jag skall göras fri ur mitt elände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
