Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elektricitet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1719
Elektricitetsmaskiner.
1720
tiva, och vilkas antal bero på laddningens
storlek. Denna åskådning utbildades 1864
av Faradays lärjunge, skotten J. C. M a
x-w e 11, till en matematisk-fysikalisk teori,
vars formler äro oberoende av alla
speciella förutsättningar om e:s natur, och
vilka därför äga giltighet, även när dessa
förutsättningar förändras. Av M:s teori följer
det av Faraday förutsatta sambandet
mellan ljusets fortplantning och det elektriska
fältets utbredning i rymden (se vidare
under art. Elektromagnetisk!).
Denna teori erhöll sin experimentella
bekräftelse genom tysken A. R. Hertz’
betydelsefulla upptäckt av de elektriska
vågorna (1887), vilken kan betraktas som den
moderna fysikens grundval.
Faradays åsikt pekade mot
uppfattningen, att e. är sammansatt av vissa
odelbara smådelar, alltså äger atomistisk
struktur (se Atom och Elektron!).
Jämsides med att denna uppfattning
arbetade sig fram, kvarlevde dock
föreställningen om e. som ett fluidum, och denna
föreställning har också legat till grund för en
stor del av e.-lärans allmänna terminologi.
Av försöken att återuppliva och
modernisera fluidum-teorien må nämnas det av
svensken E. Edlund gjorda, vilket
innebar, att etern identifierades med e.
Den moderna elektronteorien, som
förklarar kropparnas elektriska, magnetiska
och optiska egenskaper genom att
förutsätta tillvaron av ytterst små, elektriskt
laddade partiklar inom atomerna (se E 1 e
k-tron!), grundlädes i början av 1880-talet
och har undergått en storslagen utveckling
fram till våra dagar. Medan de äldre
uppfattningarna av e. gingo ut ifrån begrepp,
som övertagits ifrån materieforskningen
och uppfattade e. som ett ämne, har den
moderna fysiken alldeles vänt på
problemet. E. är numera det fundamentala
begreppet, och materiens mekaniska
egenskaper framgå av dess elektriska. Massan
är av elektromagnetisk natur, och
materien och e. äro till sitt väsen likartade. Den
elektriskt neutrala materien består av lika
stora laddningar av positiv och negativ e.
Den innersta naturen av e. är alltjämt
okänd.
Allt efter framställningssättet skiljer
man mellan olika e.-arter, vilka dock till
sin natur äro identiska. Bland dessa
märkas: 1) Gnidnings- el. friktionselektricitet,
framställd genom kroppars gnidning mot
varandra; jfr
Friktionselektricitet! 2) S. k. berörings- el.
kontaktelektricitet, vilken bildas i galvaniska
element — se d. o.! 3) Inducerad
elektricitet, vilken framställes i stor skala
medels dynamomaskiner. Jfr vidare
art. Induktion! 4)
Termoelektricitet, som uppstår, då lödstället
mellan delar av olika eller lika metaller
upphettas (se d. o.). 5) P yroelekt r icitet,
som uppstår vid upphettning av kristaller.
6) Piezoelektricitet, som uppstår
vid tryckning och böjning av kristaller. 7)
Den elektriska strålning, som utgår från
metaller, som äro i glödande tillstånd
(glöd-e.), belysta av ultraviolett ljus
(fot o-e.) eller till sin natur radioaktiva.
Jfr Fotoelektrisk,
Radioaktivitet, Vakuum rör! 8) De elektriska
spänningsskillnader, som uppstå vid
droppbildning eller en vätskas strömning genom
fina hål, t. ex. ett diafragma. Jfr
Vat-tenfallselektricitet, Åska! —
Allt efter som e. framställes på det ena
eller andra sättet, variera de uppkomna
e.-mängdernas storlek och spänning. Jfr
Elektrisk spänning! — Läran om
e. indelas i e 1 e k t r o s t a t i k, d. v. s.
läran om e. i vila eller de elektriska
laddningarna och elektrodynamik,
d. v. s. läran om e. i rörelse eller de
elektriska strömmarna. Litt.: M.
Sieg-bahn: Elektricitet, materia och energi
(1922).
Elektricitetsmaskiner. Maskiner för
alstrande av statisk elektricitet (d. ä.
jämförelsevis små elektricitetsmängder men
med hög spänning). De vanl. e. äro av två
huvudslag: friktions ma skiner, där
de elektriska laddningarna alstras genom
gnidning, t. ex. av en skinnkudde mot en
roterande glasskiva, och
influensmaskiner, som bygga på en ursprunglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
