Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Diamantmakaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pence — för att skryta förstås. Himlen vare tack för
den fåfängan! Vad den stekta fisken luktade gott ur
matvaruaffärerna. Men jag gick och köpte kol för
alltsamman och fick ugnen rödglödande igen och sedan — ja,
hungern kan bringa en människa från förståndet.
»Slutligen lät jag elden slockna för tre veckor sedan.
Jag tog ut min cylinder och öppnade den, medan den
ännu var så varm, att jag brände mina händer, och jag
skrapade fram den söndersmulade lavaliknande massan
med ett järn, och stötte den till pulver på en järnplatta.
Och jag fann tre stora diamanter och fem små.
Medan jag satt på golvet och hamrade, öppnades dörren och
min granne, tiggarbrevskrivaren trädde in. Han var
drucken som vanligt. ’Narkist’, sade han. ’Ni är drucken’,
sade jag. ’Farliga skurk’, sade han. ’Gå till er fader’,
sade jag, menande lögnens fader. ’Var tyst ni’, sade han
och gav mig en slug blick och hickade, och i det han
lutade sig mot dörren, började att babbla om, att han
hade snokat i mitt rum, och att han hade gått till polisen
samma morgon, och att de hade tecknat upp allt, vad han
sagt — ’vart enaste ord’, sade han. Då fattade jag
plötsligt, att jag råkat i en snara. Antingen skulle jag bli
tvungen att omtala min hemlighet för polisen och bli
utskrattad för densamma, eller ock insatt som anarkist.
Därför steg jag upp, tog min granne i kragen och körde
ut honom, och sedan samlade jag ihop mina diamanter
och gav mig därifrån. Aftontidningarna kallade mitt usla
kyffe för den kentiska stadens bomverkstad. Och nu kan
jag ej bli av med mina stenar till något pris.
»Om jag går till en ansedd juvelerare, så ber han mig
vänta, och går bort och viskar till bokhållaren att hämta
polisen, och då måste jag säga, att jag ej kan vänta. Jag
fann reda på en tjuvgömmare, och han helt simpelt behöll
den sten, som jag lämnade honom och sade, att jag
kunde lagsöka honom, om jag ville ha igen den. Nu vandrar
jag omkring med flera hundra tusen punds värde omkring
min hals, men utan föda och husrum. Ni är den första
person, som jag anförtrott mig åt. Men jag tycker om
ert ansikte, och jag är driven till det yttersta.»
Han såg mig in i ögonen.
»Det skulle vara galenskap av mig att köpa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
