Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Æpiornis-ön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
däröver, ty om han hade varit kinkig angående födan,
så hade jag under de omständigheter, vari vi befunno oss,
varit tvungen att förr eller senare äta upp honom.
»Ni skulle hava blivit överraskade att se, vilken
intressant fågel denna Æpyornis-kycklingen var. Han följde
efter mig från första stund. Han brukade stå bredvid
mig och giva akt på, när jag fiskade i lagunen och sedan få
sin andel av allt, som jag fiskade upp. Han var även
ganska förståndig. Det fanns ett slags vidriga gröna
djur, fulla av vårtor, vilka liknade inlagda gurkor och
brukade ligga på stranden. Han försökte äta en av dessa,
och det bekom honom mycket illa. Efter detta såg han
inte ens åt någon av dem.
»Och huru han utvecklades. Man kunde nästan se
honom växa. Och som jag just aldrig varit någon
sällskapsmänniska, så passade hans lugna och vänliga sätt så väl
för mig. Under nära två års tid voro vi så lyckliga, som
det var möjligt att vara på en sådan ö. Jag hade ingen
oro för mina affärer, ty jag visste ju, att mitt arvode
förökades hos Dawsons. Då och då kunde vi se ett segel,
men intet kom i vår närhet. Jag roade mig för övrigt
att pryda ön med figurer, lagda med sjöborrar och vackra
snäckor av olika sorter. Jag lade Æpyorniss-ön med stora
bokstäver över nästan hela ön, såsom man vid
järnvägsstationer där hemma får se lagt med kulörta stenar samt
matematiska beräkningar och teckningar av många slag.
Och jag brukade ligga och betrakta den välsignade
fågeln, då han spatserade omkring med stolta steg och växte
och växte, och tänkte på, huru jag skulle kunna få mitt
levebröd genom att fara omkring och förevisa honom, om
jag någonsin bleve befriad från ön. Efter den första
ruggningen började han bliva vacker med en grann kam
och blått skägg samt en mängd gröna fjädrar baktill. Jag
brukade fundera, om Dawsons hade rätt att göra anspråk
på honom. Vid stormig väderlek och under regntiden
lågo vi i frid och ro under skjulet, som jag gjort av den
gamla kanoten, och jag brukade berätta historier om
mina vänner där hemma för honom.
»Efter en storm brukade vi gå runt ön och se efter,
om någonting drivit i land. Det var nästan ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
