Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tok-Kristian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 128 —
han väl ej göra; han vankade helst omkring utan
någon sysselsättning. Men så god reda som han
hade på allt hvad som hände och sades i staden,
det hade ingen annan.
Och ändå var han döf.
Det enda ljud, som trängde till hans öron, var
klockornas klang från det höga kyrktornet; när
denna brusade ut öfver staden, långt ut öfver in-
sjöviken, förnam han densamma såsom en sällsam,
svag musik högt i luften; den liksom drog honom
upp till den lummiga backen, där kyrkan låg. Och
därför var denna det ställe, han näst kyrkogården
högst älskade.
Men in i kyrkan kom han endast om sönda-
garna. Om hvardagarna var helgedomen ej till-
gänglig. Då kunde människorna få göra sin bön
livar de ville, blott icke i det hus, som enkom var
uppbyggdt därför! Då var dettas stora ekmålade
dörr stängd för honom liksom för alla andra..
Men då sökte han i stället upp de dörrar, han
visste stå öppna för sig. Och det var många —
det var alla i staden.
Då Tok-Kristian inträdde i ett kök, blef detta
ett gifvet tecken, att kaffepannan skulle fram. Bar-
nen lekte med honom, och husets folk samlades
omkring honom; nu visste de nämligen, att det
vankades nyheter.
Ty om Tok-Kristian också ej kunde höra, så
kunde han dock se så mycket bättre; han såg och
förstod orden, som rörde sig på de talandes läppar.
Det hjälpte ej i hans närvaro att sänka rösten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
