Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lefnadsminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
yttrade, att valet skulle varit oöfverträffligt, om mannen egde
så mycket karakter som han hade hufvud, hvartill Wirsén
svarade: ”Då vore det för mycket; då kunde ingen rå med
honom.”
Den vid stora statshvälfningar vanliga omkastning i
opinionen, till klander för de fallne och hyllning af de
uppstigande, spordes ej i afseende på Ehrenheim och Engeström.
Den förre snarare steg än föll, i allmänna omdömet. Det var
den guldrena trohetens seger, liknande den, som vi senast
sågo i den ökade aktning, hvaraf Brahe omgafs efter Carl
Johans bortgång. Engeström skattades från början och allt
framgent såsom en bottenärlig, fosterländsk, men något
inskränkt man, hvilket ej vederlades af den benämning, som
Lagerbjelke tillade den nye utrikes ministern: le ministre
étranger aux affaires. Då hertigen-regenten sökte öfvertala
Ehrenheim att qvarstadna, svarade han blott: ”En ny politik
fordrar nya organer. Det är i regeringens eget interesse att
jag afgår.” Så tänkte likväl ingen mer, än han.
Emot Rosenblad fortfor efter den 13 mars, liksom förut,
ett förfärligt skrän, ej eftergifvande det emot Ugglas. Man
tog för afgjordt, att han skulle afskedas, ja förvisas staden,
om ej landet. Då han revolutionsdagen på morgonen, efter
frambärande af konungens befallning till bankofullmägtige,
infunnit sig på slottet, och af grefve Måns Stenbock hört, att
konungen var fängslad, gick han ned till Utters boklåda, att
förbjuda utdelningen af kungörelsen mot vestra arméen, och
begaf sig derefter upp på sitt embetsrum på Myntet, att
afvakta händelsernas utveckling. Han instängde sig i sitt rum,
talade med ingen, och hans underordnade trodde att han
väntade bli arresterad. Klockan omkring 1 kom en hertigens
drabant, att uppkalla honom till riksföreståndaren. ”Detta är
af Gud, mine herrar”, sade han, under det han satte hatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
