Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det misshagliga stycket af memoaren lyder så:
— — — »Våra båda militärers afsändande till
Wosnesensk bevisar, att man under sådant delikat
förhållande icke skyr kostnaden och besväret af en flere
hundra mils resa, om det också endast gäller att taga
notis om höstackarna vid ett läger.
Ni ser mig förvånad an: »höstackar»? Har ni då
inte läst de beriktiganden och intressanta upplysningar
rörande lägret vid Wosnesensk, dem grefve Liljencrantz
låtit införa i lördagsnumret af detta blad?
(Då lägret upplöstes, funnos invid staden minst
hundra stackar af hö och halm, hvarje stack till höjd,
längd och djuplek jämförlig med de största hus i vår
hufvudstad.)
Det är herr grefvens egna ord.–-»
»Höstackarna» blefvo dock af den betydelsen, att
tidningen, som sagdt indrogs; men Orvar Odd passade
på tillfället att nästa år, då han skulle skrifva
konstkritik öfver utstälda taflor, bland hvilka äfven fans en
med motiv från lägret vid Wosnesensk, åter gifva en
snärt åt »stackaffären», i det han i en uppsats om 1838
års »salong» d. 2 juni 1838 skrifver i Aftonbladet:
Wosnesensk, måladt af en »okänd», förmodligen efter
naturen. Wosnesensk, med sina framtrollade palatser,
som att döma efter målningen i parentes sagdt tyckas
redan luta till sitt förfall,–-med sina omätliga
höstackar, stora som det största hus i Stockholm! Jag
ber likväl om förlåtelse, dessa sista äro, besynnerligt
nog, det enda, jag icke kunnat upptäcka.» *
Orvar Odd har emellertid under denna del af sin
tidningsmannavärksamhet förtjänsten af att vara Sveriges
förste följetonist. Som sådan påstår han sig oinskränkt
hylla deri satsen: »alla genrer äro goda utom den
tråkiga.» Vi behöfva ej tillägga, att han nobelt följer
denna sats.
Han är fullt medveten om sin egenskap att vara,
om ej uteslutande, så hufvudsakligast »kåsör», hvilket
* Äfven Beppo ger en släng åt denna i sig själf så obetydliga
stackaffar, då han i dikten »Tonnerre» talar om, att »hoppet svälde
som de rika stackarna vid Wosnesensk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
