Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pickwick-klubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pickwick-klubben
Ibland är denna historiska diktvärld bara några decennier
avlägsen från den som pickwickarna halla sitt inträde i.
Men detta var just det svåra: att kunna se nuet lika måle-
riskt och åskådligt som en gången tid. Mellan Scott och
Dickens hade det funnits författare som försökt sig på det
utan egentlig framgång: Marryat, Bulwer och Disraeli. Att
Dickens lyckades med det, berodde på hans nästan hallucina-
toriska visuella kraft. I sin bästa ålderdomsroman, Lysande
utsikter, låter han hjälten säga: ”1 det upprörda och exal-
terade tillstånd som min hjärna befann sig i kunde jag inte
tänka på en plats utan att se den, inte på personer utan att
se dem. Det var omöjligt att överskatta livligheten av dessa
bilder.” Karakteristiken är riktig med det tillägget att Dickens
tydligen befann sig i delta överretade tillstand, sa ofta han
var litterärt produktiv. Även hos en sa storslagen realist som
Balzac är dock den yttre verklighetsbilden en konstruktion,
som åstadkommits med medveten ansträngning. Hos Dickens
märker man en sådan ansträngning ännu i Sketches. I Pick-
wick-klubben kan man finna den i natur- och miljöskildringen,
där han ännu inte är fulländad mästare.
I anslutning till Scott har Dickens sökt ge Pickwick-klubben
en smula historisk patina. Romanen är förlagd till 1827,
och redan samtidskritiken anmärkte på att miljöskildringen
verkade en smula föråldrad. Det hela har fått ett skimmer
av old merry England, då posthornen ännu klingade från
diligensernas kuskbockar, och pa Manor Farm tycks tiden
ha stått stilla ett halvt sekel. Men om personerna gäller redan
nu, att Dickens inte kan tänka på dem utan att se dem. Även
då han presenterar dem utan att genast säga oss hur de se
ut, märker man att han redan vet allt om deras yttre, deras
drag, deras dräkt, deras åtbörder, långt innan han har deras
karaktär fullt klar för sig. Det är denna åskådlighet som gör,
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
