Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oliver Twist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oliver Twist
eller ett tjog damer måst bäras ut avsvimmade. Det hindrade
inte att man överallt ville höra denna mordscen, så mycket
mer som ryktet spred sig, att Dickens själv blev sjuk av
den. Efter en uppläsning 1869 blev han så angripen att han
morgonen därpå måste tillkalla en av Englands skickligaste
läkare, som sade honom att om han fortsatte på detta vis,
skulle han inte kunna leva länge. Fastän också hans impres-
sario bönföll honom att utelämna scenen, vägrade Dickens
och fortsatte på sina senare uppläsningar med den.
Ett lika underbart mästerstycke är skildringen av Fagin
inför juryn som skall fälla hans dom. Dickens återger den
anklagades undermedvetna tankar, då han skräckslagen ser på
jurymännen vid bordet. Fagin observerar hur en tecknare
ritar av honom och bryter av pennan. Hans blickar fastna
på domarens dräkt, och han börjar reflektera över snittet på
den, hur han tar den på sig och vad den kostar. En fet jury-
man har gått för en halvtimme sedan och nu kommit tillbaka,
och Fagin funderar över om han varit ute och ätit middag,
var han ätit, vad han ätit. På detta sätt glida hans halvslöa
tankar från det ena ämnet till det andra, allteftersom hans
blickar flyttas. Han har hela tiden förkänslan av sin annal-
kande död, men på ett obestämt sätt och kan inte fästa sina
tankar vid den. Under ångesten räknar han järnspikarna
på ett galler framför sig och undrar hur huvudet på en av
spetsarna blivit avbrutet och om man kommer att sätta in ett
nytt i stället. När han tänker på galgens och schavottens fasor
distraheras han genom att iaktta en man som stänker golvet
för att binda dammet. Hans hjärna arbetar automatiskt, han
står under det förlamande intrycket av allas stirrande ögon
i salen, som döma honom till döds, och alla sorlande röster
i folkhopen utanför som vänta på en dödsdom. Då den till sist
faller är han apatisk. En fråga som ställs till honom måste
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
