Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
blinde och svagsinte harpospelaren. Dessa oväsentliga likheter
äro egentligen blott av intresse för att belysa de vilt roman-
tiska och overkliga dragen i boken.
Av breven till Forster, som äro ovanligt talrika under för-
fattandet av Den gamla antikvitetsboden, ser man hur Dickens
förälskar sig i personerna, fantiserar hit och dit om deras
förehavanden och sä småningom uppfattar dem som levande
människor, vilkas öden han söker gissa sig till. En dag är
han på strövtåg i London för att finna en lämplig bostad åt
den bovaktige advokaten Sampson Brass.
Djupt upprörda äro hans brev, då han närmar sig avslut-
ningen. Egentligen hade han tänkt låta lilla Nell leva och gifta
henne med den präktige Kit, men Forster övertalade honom
att ge romanen ett tragiskt slut. Han föreställde honom, hur
banalt det vore att låta den ödesdrivna unga flickan hamna
i borgerlig lycka. Dickens godtog detta slut men led otroligt,
då han skulle utföra det. I brev på brev klagar han över att
tankarna på det stackars barnets sorgliga öde ej lämna honom
någon ro: ”Hela natten har jag förföljts av barnet, och i dag
på morgonen är jag utmattad och eländig, och jag vet inte
vad jag skall ta mig till.” — ”Mitt hjärta håller på att brista
av denna berättelse”, skriver han till sin tecknare, ”och jag
kan inte stå ut med att avsluta den.” Och då han börjar
med att skildra Nells död skriver han till Forster, att han
är den uslaste av usla: ”Jag kommer inte på länge att kunna
hämta mig ifrån det. Ingen kommer att sakna henne som jag.
Det är en så pinsam sak för mig att jag verkligen inte kan
uttrycka min sorg ... Jag kan inte predika för mig själv
skollärarens trösteord fastän jag försökt det. Den kära Mary
dog som i går, då jag tänker på denna sorgliga historia.”
Man märker hur fullkomligt bilden av hans avlidna lilla
svägerska trängt sig bakom Nells gestalt.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
