Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla antikvitetsboden och Barnaby Rudge
Till sist är steget taget, och de länge uppskjutna kapitlen,
där lilla Nell dör, äro skrivna. Dickens läser upp dem för
den hänförde Forster men är fortfarande otröstlig: ”Jag ar
för närvarande nästan död av arbete och sorg över forlusten
av mitt barn”, skriver han till tecknaren. Och i ett brev till
Forster heter det: ”Det gör mig djupt melankolisk att tänka
på att dessa människor äro förlorade för mig för alltid, och
jag känner det som om jag aldrig mer kan bli fästad vid
någon ny uppsättning av karaktärer.”
Jag har utförligt citerat denna korrespondens, då den visar,
hur rent personligt Dickens levde med sina diktskapelser.
För honom hade de betydligt mer realitet än verkligt levande
människor: åtminstone ge hans brev vid handen att han
ibland tog förlusten av anhöriga lättare än förlusten av sina
diktade barn. Han är den verklige berättaren, vars fantasier
leva oberoende av hans vilja, genomgå öden som han förut
ej tänkt sig.
Lilla Nells död är ett av de ställen hos Dickens som den
senare kritiken har varit mest enhällig i att fördöma. Man har
förklarat den vara sentimental och överpatetisk. På grund av
den gråtsuccé, som lilla Nells död framkallade hos hans läse-
krets, hängav sig Dickens i senare romaner åt andra dylika
skildringar av döende barn som äro betydligt mer ordrika
och överlastade, såsom lille Paul Dombeys död i Dombey
och Son. Motivet har också till leda varierats av alla hans
efterföljare. Naturligtvis kan man skildra ett barns död med
mer realism, men det var ju inte Dickens’ avsikt. Nagra
egentliga överdrifter kan man inte finna i denna dödsskild-
ring. ”Hon slocknar stilla likt dagsljuset en sommarafton”,
säger Dickens själv.
Alla Dickensforskare bruka klaga över det onaturligt barns-
liga hos Nell, vad Chesterton kallar hennes stirrande oskuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
