Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikaresan och Martin Chuzzlewit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikaresan och Martin Chuzzlewit
teknik, en gestalt som man med full rätt ställt bland de främsta
i världslitteraturen, fastän det bara är en bifigur. Det är sjuk-
sköterskan mrs Gamp. Somliga biografer räkna till Dickens’
förtjänst att med detta porträtt ha lagt en ny lager till sin
sociala gärning och gjort dylika sjuksköterskor omöjliga
i England. Man förstår emellertid Chestertons försäkran, att
han nästan föredrar att bli ihjälkurerad av mrs Gamp framför
att bli botad av en bättre sköterska.
I Martin Chuzzlewit är mrs Gamps närvaro en oändlig väl-
signelse. Det finns i denna roman ett överflöd av sjuksängar
och dödsbäddar, scener som inte alltid äro så roliga. Men
gudskelov kommer alltid mrs Gamp sa småningom och tar
hand om liket eller den sjuke, som i så fall är ganska säker
om sitt öde. Och varje gång detta sker blir den dystra kam-
maren ett rum för glädje.
Mrs Gamp är en fet och osnygg gammal barnmorska, som
luktar sprit på långt håll. Men hennes underbara konversation,
kryddad med förvridna facktermer och uppblandad med alle-
handa salvelsefulla fraser och missuppfattade bibelcitat, är
obetalbar. Såsom till exempel: ”Rika människor kan rida på
kameler, men det är inte så lätt för dem att titta igenom ett
nålsöga, och det är min tröst att jag kan det.
Särskilt är det två personer som hon ständigt återvänder
till. Den ena är hennes man, salig Gamp med träbenet, som
söp bort allt vad han ägde och hade. När intet annat fanns
till hands, skickade han ut parets lille söte gosse med trä-
benet för att sälja det och köpa brännvin för pengarna. Till
följd av detta har mrs Gamp, som hon alltid bedyrar, nätt
och jämnt kunnat smaka brännvin. Om hon inte fick en sadan
styrka av bara en liten droppe, skulle hon aldrig kunna röra
det. För att bestyrka detta och andra utsagor om sin egen
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
