- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
144

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utlandsresorna och Dombey och Son

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

c
fe
6
Utlandsresorna och Dombey och Son
sin dotters kärlek och omvändes till en ödmjuk och kärleks-
full människa, är visserligen ett lyckligt slut, där vi skulle
ha väntat en tragisk utgång. Men omvändelseprocessen är
inte så omotiverad som gamle Chuzzlewits i den närmast
föregående romanen.
Relaterad i få ord har intrigen i Dombey och Son dramatisk
koncentration och logik. Den har en rationalistisk målmed-
vetenhet som varslar om naturalismen. Men som den utförts
av Dickens har den inte blivit vad anläggningen lovat. Det
värdefullaste i Dombey och Son är just det, som inte direkt
har samband med denna utspekulerade intrig. Dombey själv,
hans hustru och hans barn äro utan gensägelse romanens
minst levande figurer. Dickens var inte tragiker och kunde
inte skildra våldsamma konflikter mellan olika viljor eller
inre själsstrid. Huvudpersonerna i Dombey och Son förefalla
läsaren vara bundna vid sina karaktärsdrag som vid en in-
grodd ovana. Dombey är övermodig i varje tum av sitt väsen
och intet annat, Edith är högdragen och Florence är den
personifierade uppoffringen.
Ju mer man från handlingens brännpunkt förflyttar sig till
dess utkanter, dess mer levande och originella bli gestalterna.
Dombeys närmaste umgänge, hans kontorschef Carker och
hans vän major Bagstock, äro skildrade med samma en smula
stiliserade konst som Dombey själv, men de ha mera liv.
Carker är en energisk viljemänniska, och för att belysa detta
låter Dickens honom ständigt visa en rad skimrande vita rov-
tänder. Det är ett genialt uppslag, som överdrives till orimlig-
het men ändå gör sin verkan. Med enklare medel än Dickens
förut använt t. ex. i karakteristiken av Quilp i Den gamla
antikvitetsboden lyckas han uppnå en stämning av spökeri så
ofta Carker uppträder och 1er sitt olycksaliga löje. Major
Bagstock är en servil tallriksslickare, men döljer detta under
144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free