- Project Runeberg -  Dickens och hans romaner /
193

(1947) [MARC] Author: Martin Lamm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Dorrit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lilla Dorrit
densamma i hans minne som under ungdomsåren i Lombard
Street.
Han föreslog henne att komma på visit till hans hem pä
söndagen och först fråga efter mrs Dickens: ”Det är nästan
positivt säkert att det inte kommer att finnas någon annan
hemma än jag.” Hur och när de råkades vet man inte, men
trots Marias försiktighetsmått upplevde Dickens en fruktans-
värd desillusion. Mrs Winter hade blivit oerhört fet och sam-
tidigt behållit det pjollrande och koketterande från sin flicktid.
Emellertid måste Dickens göra återvisit hos henne, varvid han
nere i hallen fann hennes knähund i uppstoppat skick. Han
kom också underfund med att hon tog konjak i kaffet. Från
och med återseendet äro hans brev alltmer platoniska och
undvikande, men Maria Beadnell ville inte ge upp bekant-
skapen. Hon fick så småningom idka umgänge i huset med
hans svägerska Georgina och hans dotter Kitty och blev på
förhand invigd i Dickens’ stundande skilsmässa.
Några forskare anse att denna misslyckade början till en
roman kan ha väckt till liv gamla minnen hos Dickens och
bidragit till påskyndandet av hans skilsmässa. Snarare bör
den väl ha verkat som en kalldusch på honom.
Åtminstone beskrives den på detta sätt i hans nästa roman,
Lilla Dorrit, där Arthur Clennam råkar sin ungdoms älskade,
Flora Casby, nu änka efter en mr Finching, och den kärlek
till henne som han bevarat som en kostbar relik med ett slag
går i stycken: ’’Flora, som alltid varit lång, hade nu också
blivit mycket tjock och andfådd, men det gjorde ej så mycket.
Flora, som han hade lämnat som en lilja, hade nu blivit en
pion, men det gjorde ej heller så mycket. Flora, som före-
fallit förtrollande i allt hon sagt eller tänkt, var nu rörig och
dum: Det gjorde mycket. Flora, som förr varit bortskämd
13 Lamm Dickens och hans romaner 193

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:03:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dickens/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free