Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Dorrit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Dorrit
vidare. Den utomordentliga — bland andra av Strindberg
efterbildade — skildringen av intrasslingsdepartementet (Cir-
cumlocution Office) visar hur själva statsmaskineriet med sin
oändliga omständlighet, sin meningslösa formalism och sin
oundvikliga korruption drar in alla olyckliga i sitt nät och gör
dem livsodugliga. Och skildringen av den store finansiären
mr Merdles börskupper pekar på den tredje faktorn i samhälls-
eländet, penningen. Visserligen har Dickens behandlat dessa
företeelser förut, kanske med mer sprittande humör, med mer
strålande genialitet. Men han har aldrig förut kunnat samman-
fläta dessa tre faktorer till ett helt. Fastän romanen slutar på
vanligt sätt med ett lyckligt bröllop, är grundtonen allvarlig.
De två nygifta gå tysta på de larmande gatorna, och ”medan
de gingo framåt i solsken och skugga fortforo de bullersamma
och de ivriga, de högmodiga, de vresiga och de fåfänga att
ävlas och larma på sitt vanliga sätt”. Genom detta pessimis-
tiska inslag i synen på samhället och människan har Lilla
Dorrit kommit att bli ett av åttiotalets mest uppskattade
Dickensverk. En senare tid har ställt verket alltför lågt på
grund av dess ibland orimliga intrig och här och där på-
trängande sentimentalitet.
Ypperlig är skildringen av Marshalsea. De grälla färgerna
från Pickwick-klubbens tavla av Fleet saknas alldeles här.
Däremot har Dickens mer konsekvent än i Pickwick-klubben
genomfört tanken hur bysättningsfängelsets luft så småningom
förlamar dess invånare och tvingar dem att föra ett från verk-
ligheten skilt liv, som till sist blir deras enda naturliga. Det
heter om William Dorrits son Tip: ”Vart denne av ödet
märkte Tip än tog vägen tycktes han ta fängelsemurarna med
sig och ställa upp dem i det ena eller andra yrket eller kallet
och ströva omkring inom dess trånga gränser på samma håg-
lösa, planlösa och liknöjda sätt till dess Marshalseas verkliga
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
