Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Dorrit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Dorrit
vaktarna och håller ett förvirrat tal, alltjämt i tro att han
äter är i Marshalsea. Lyckligtvis hinner han dö innan dröm-
men blir verklighet.
Merdle, som gör slut på Dorrits stora arv och får Arthur
Clennam att hamna i Marshalsea, hade Dickens tecknat efter
samtida verklighetsmodell. Det var en storsvindlare, John
Sadleir. Liksom sin motsvarighet i romanen hade han nått
de högsta äreposter, blivit parlamentsledamot, Junior Lord
of the Treasury och chef för stora världsomfattande företag.
Då hans svindlerier inte längre kunde döljas, begick han 1856
självmord och drog med sig otaliga i konkursen efter sin död.
Dickens, som annars var klen att teckna affärsmän, har här
lyckats utmärkt. Mr Merdle, som har framgång i allt från
bankaffärer till byggnadsföretag och vars ord äro värda
millioner, lyser inte alls i sällskapslivet utan är en tillbaka-
dragen man med vaksamt ansikte och en orolig vana att dra
in händerna i sina ärmuppslag ”som om de varit med i hans
förtroende och han haft orsaker att dölja dem”. Vid sina stora
middagar står han vanligtvis bakom dörrar eller tryckt mot
väggen. Då han är bortbjuden, förefaller han uttröttad och
mest böjd att gå till sängs men är ändå med överallt. Han
kallas av den hänförde gamle Dorrit ”århundradets lösning,
tidens man”, och blir för var dag alltmer berömd och avgudad
utan att man vet att han gjort någon människa något gott
eller uträttat något annat än satt pengar i rörelse. Så små-
ningom sprider sig alltmer den åsikten ”att en person, som
visat samhället’den ovärderliga tjänsten att pressa så mycket
pengar ur det, inte kunde fortfara att vara ofrälse”. Man
talade om att utnämna honom till baronet, men den anspråks-
löse Merdle skulle ha sagt: ”Nej, pärstitel eller rätt och slätt
Merdle.” Då ryktet sprider sig om att den store mannen är
död, berättas det att han avlidit av alla de sjukdomar som
197
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
