Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ålderdomsåren och de sista romanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ålderdomsåren och de sista romanerna
var avsedd att på nytt dyka upp i romanen — glida in i unge-
fär samma banor. Sedan Edwin Drood försvunnit, införes
i romanen en av de Dickensfigurer som vanligen ha till uppgift
att leda händelserna. Här heter han Datchery och har ett
ovanligt stort huvud och flödande vitt hår, som han ständigt
är sysselsatt med. Han går med hatten i hand och glömmer
vid viktiga tillfällen att ta på den. Då han sätter den på
huvudet, är det som om han satte den på en annan hatt, som
redan fanns under den. Att denne Datchery är förklädd, bär
falskt namn och lösperuk är självklart. Han ger sig också
genast i kast med att samla indicier mot Jasper, varför det
är troligt att han kommer att skingra mysteriet kring Edwin
Droods död. Andrew Lang, Chesterton, Rubow och andra
anse honom vara Edwin Drood själv. I så fall måste man
emellertid dra den slutsatsen, att Edwin Drood inte är säker
om vem som sökt mörda honom. Hypotesens anhängare fort-
sätta därför i den stil som de anse vara Dickens’. Deras nästa
antagande blir att vid det olycksaliga sammanträffandet hos
Jasper denne till hälften dövat Edwin Droods medvetande,
antagligen med tillhjälp av det opium, som han själv så flitigt
begagnar. Detta leder till frågan om inte Jasper själv stått
under inflytande av opium, då han begått sitt dåd, eftersom
han lämnat det halvgjort.
Att Jaspers bruk av opium skulle ha spelat en roll i boken
kan man ta för givet. Opieätandet hade genom De Quincey
fått hemortsrätt i litteraturen, och år 1867 hade Dickens’ intime
vän Wilkie Collins i All the Year Round tryckt sin av Dickens
mycket beundrade roman The Moonstone, där den i opierus
försatte hjälten omedvetet stjäl sin älskades indiska diamant,
ett mysterium som icke ens romanens snillrike detektiv är
i stånd att utreda. Men på vilka punkter opiet skulle ha gripit
in kan man inte sluta sig till av den fullbordade delen av
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
